Om vådan av att släppa in en räv i hönshuset

En positiv grej med att ha tandläkartid i svinottan är att man i princip befinner sig kvar i drömmarnas land. Kände mig mest yrvaken och allmänt dimmig medan jag låg där och gapade som en hungrig fågelunge. Iddes inte bli skrajsen ens. Min tandläkare har dessutom en TV i taket! DenTV heter kanalen. Mycket informativ - idag har jag lärt mig att man kan putsa koppar med frukten Carambola!

Men det var inte det jag skulle prata om utan om karlar. När vi var ner till Stockholm, maken och jag, hamnade jag i en affär där jag hittade en attans fin röd väska. Stod och klämde på den ett tag. Suktade förfärligt men eftersom jag är en snål  ekonomisk kvinna ansåg jag prislappen för hög och jag vinkade sorgset åt den och den fick hänga kvar.

Men sedan, när jag stod och rotade i lådan med tanttrosor för halva reapriset på Åhléns, då dök maken upp med finurlet lysande i ögonen. Räckte fram en påse som jag snabbt stack ner snoken i. Och där låg den ju!
-Men jag såg ju hur gärna du ville ha den, sa bedårande maken, hur fin du tyckte den var. Klart du ska unna dig något så vackert!
Blev varm i hjärtat, öm i blicken, stolt över att ha ett sådant premiumexemplar till äkta make, tears and hearts and löööve!

Jomen tjena! Nog tusan var det något lurt med det hela. Räv- och rackarspel! För nog sjutton kommer jag några veckor senare på honom med samma lystna blick. Och tror ni inte på fanken att jag hör mig själv säga: -Men klart du ska unna dig något! Jag ser ju hur fin du tycker den är och hur gärna du vill ha den!

Så nu har vi en ny bil.

Karlar! Bara håller på och lindar en runt lillfingret och har sig! Bah!