Blås på, Märta!

Winston & jag

2012-01-29T22:08:00.003+01:00

Maken var ju på miniturné i helgen. Gjorde ett gästspel hemma för att se hockeyn på fredagskvällen och försvann sedan raskt för att frottera sig med sina bandkollegor resten av helgen.

Och inte led jag av det. Djuren och jag är rätt bra på att sysselsätta oss själva och har haft några riktigt sköna dagar. Men jäsiken vad glad jag blev när jag såg hans bil svänga in på uppfarten idag!

Skuttade i skorna och rusade ut för att möta honom. Galopperade fram och vräkte undan Sigge som också fått glädjefnatt och skuttade omkring som en guttaperkaboll på speed framför husse. Äntligen, äntligen, äntligen!!

Fast ni kan genast lägga tillbaks den där monogramförsedda näsduken ni tänkte dutta bort tåren i ögonvrån med. Och ni kan omedelbums svälja orden: Åh och ack, den kärleken! Den vidunderliga kärleken!

Jag stoppade nämligen snabbt som en iller ner handen i hans jackficka. Och fiskade upp ett paket cigaretter.. Hade nämligen i ett anfall av sinnesförvirring fått för mig att jag inte behövda såna längre. Och nästan dött abstinensdöden!

Ibland är jag en mycket dålig människa. Usel!

Å andra sidan vet jag att när tanken på att inte behöva de där otäcka, onödiga, livsfarliga, enerverande giftpinnarna väl börjat mala kommer snart dagen jag slutar. Har ju liksom gjort det några gånger förr..

Tills den dagen kommer klamrar jag mig fast vid Winston Churchills insiktsfulla ord:

Cigarren sysselsätter både händer och mun. Därigenom har jag många gånger undgått frestelsen att aningen strypa eller bita folk som har irriterat mig.

Har ni några irriterande laster ni vill bli av med? Eller har ni haft och isf hur blev ni av med dem?

Knepet att nattsudda bort sin sura min

2012-01-28T17:19:00.002+01:00

Offerkoftan är inget vidare bekvämt plagg att ha på sig någon längre tid. Hängde raskt in den i garderoben efter att ha fått en "middag med ishockey och barhäng"-inbjudan.

Ett inte alls oävet fredagsmys att se favoritlaget, efter en nästan onödigt spännande match, stå som segrare mot ärkerivalen. Daladerbyn är extremt prestigeladdade tillställningar och jublet i den fullsatta arenan när den avgörande straffen satt blåste raskt bort de sista resterna dysterhet.
"Tyvärr" måste sånt där firas - och det tydligen med bubbel. Rackarns trevligt var det iaf!
Idag kände jag mig lite lätt sliten när jag vaknade och diagnostiserade mig rask med ett lindrig fall av bubbelallergi.

En allergireaktion som bäst botades med en långpromenad med jycken i solindränkt vinterlandskap och soffliggande med god bok. Man ska lyssna på sin kropp och är det vad den vill ha så ska den också få det. Missunnsam vill man ju inte vara!

Maken är ute med sin orkester och väntas inte hem förrän morgondagen så ikväll får ni och boken hålla mig sällskap. Ses snart! *lördagskram*

En uppgiven moralpredikan

2012-01-27T15:03:00.000+01:00

Bästa granne och medmänniska!

Det finurliga med att vara människa är att man alltid har ett val. Din attityd, dina handlingar och dina ord väljer du själv. Givetvis är du personligen ansvarig för konsekvenserna av dina val. Alltid. Ansvarig inför dig själv och inför dina medmänniskor. Ditt samvete, din moral och dina principer. Alltid. Undantagslöst.

När du väljer att svara mina ord:
-Förlåt, men jag har ramlat och slagit mig rejält och tappat greppet om hundens koppel!!
med:
-Jag tycker inte det är trevligt när hundar springer lösa. Tänk om det kommer någon som är rädd för hundar.

När du väljer att svara mitt nödrop:
-Snälla, ta tag i kopplet!!
med att i rask takt och med en nyfiken hund i hasorna gå i motsatt riktning från mig och mot en mycket trafikerad väg ropandes över axeln:
-Hundar ska faktiskt hållas i koppel!

Vet du, jag tycker du beter dig som ett riktigt praktarsel! När du låter dina principer gå före valet att med ett lätt knix på knälederna välja att plocka upp kopplet och hålla kvar hunden tills jag hunnit linka ikapp då tycker jag att du är urusel människa. Att du borde skämmas. Att du kan ta dina principer och stoppa upp dem någonstans där solen aldrig skiner.

Ibland händer olyckor. Ibland krävs det att man kliver ur sin principfyllda egobubbla och agerar medmänskligt. Nej, inga änglakörer kommer att höras. Nej, pressen kommer inte och gör bildreportage. Nej, inga medaljer eller diplom kommer att utdelas. Det enda du hade fått var mitt hjärtinnerligaste tack och möjligheten att somna med tanken: Jäklars, jag gjorde något gott för en annan människa idag. Förhindrade förmodligen att en sprallig unghund blev påkörd. Det känns fint.

Sigge klarade sig tack och lov oskadd. Själv vill jag mest låsa in mig för att slippa stöta på fler cyniska, elaka människor på min livsväg. Blåmärkena och bulorna på min kropp svider betydligt mindre än min alltmer stukade tro på det goda i människan.

Ibland blir jag så innerligt uppgiven och tokledsen. Hur gör man?

Om vådan av att släppa in en räv i hönshuset

2012-01-26T14:07:00.000+01:00

En positiv grej med att ha tandläkartid i svinottan är att man i princip befinner sig kvar i drömmarnas land. Kände mig mest yrvaken och allmänt dimmig medan jag låg där och gapade som en hungrig fågelunge. Iddes inte bli skrajsen ens. Min tandläkare har dessutom en TV i taket! DenTV heter kanalen. Mycket informativ - idag har jag lärt mig att man kan putsa koppar med frukten Carambola!

Men det var inte det jag skulle prata om utan om karlar. När vi var ner till Stockholm, maken och jag, hamnade jag i en affär där jag hittade en attans fin röd väska. Stod och klämde på den ett tag. Suktade förfärligt men eftersom jag är en ~~snål~~ ekonomisk kvinna ansåg jag prislappen för hög och jag vinkade sorgset åt den och den fick hänga kvar.

Men sedan, när jag stod och rotade i lådan med tanttrosor för halva reapriset på Åhléns, då dök maken upp med finurlet lysande i ögonen. Räckte fram en påse som jag snabbt stack ner snoken i. Och där låg den ju!
-Men jag såg ju hur gärna du ville ha den, sa bedårande maken, hur fin du tyckte den var. Klart du ska unna dig något så vackert!
Blev varm i hjärtat, öm i blicken, stolt över att ha ett sådant premiumexemplar till äkta make, tears and hearts and löööve!

Jomen tjena! Nog tusan var det något lurt med det hela. Räv- och rackarspel! För nog sjutton kommer jag några veckor senare på honom med samma lystna blick. Och tror ni inte på fanken att jag hör mig själv säga: -Men klart du ska unna dig något! Jag ser ju hur fin du tycker den är och hur gärna du vill ha den!

Så nu har vi en ny bil.

Karlar! Bara håller på och lindar en runt lillfingret och har sig! Bah!

Tandlös Drake Fattar Sig Kort

2012-01-25T20:57:00.001+01:00

Det här Drakåret artar sig inget vidare, go' vänner. Ett stycke vresig tant har bitit av en tand och ser inte fram emot morgondagen då hon ska till tandläkaren och låta sig torteras! Blod, splätter, tänger och salivsugar kan aldrig vara en bra start på dagen.. Hu!

Hittade den här svaramedbaraettord-listan på några bloggar så jag roar er med den:

1. Var är din mobiltelefon? Handväskan
2. Var är din andra hälft? Soffan
3. Ditt hår? Växer
4. Din mamma? Änglamamma
5. Din pappa? Öbo
6. Det bästa du vet? Harmoni
7. Din dröm i natt? Okomihågbar
8. Din dröm/ditt mål? Levalyckligiallaminadagar
9. Rummet du är i? Vardagsrummet
10. Din hobby? Ord
11. Din skräck? Närståendedöd
12. Var vill du vara om sex år? Här
13. Var var du igår kväll? Hemma
14. Vad är du inte? Ofelbar
15. En sak du önskar dig? Massage
16. Var du växte upp? Dalarna
17. Det senaste du gjorde? Köttfärssås
18. Dina kläder? Bekväma
19. Din tv? Onödig
20. Ditt/dina husdjur? hundokatt
21. Din dator? Livsnödvändig
22. Ditt humör? Bitterljuvt
23. Saknar någon? Många
24. Din bil? Audi
25. Något du inte har på dig? Leende
26. Favoritaffär? Hjertmans
27. Din sommar? Båtliv
28. Älskar någon? Ja
29. Favoritfärg? Maskulintbabyblå
30. När skrattade du senast? Idag
31. När grät du senast? Igår

Så, önskar er en härlig kväll! Själv tänker jag fortsätta vältra mig i självömkan.

Den där guldkanten..

2012-01-23T20:40:00.001+01:00

Vissa dagar kan snälla ord värma mer än vanligt. Och min tacksamhet över att ha er bloggvänner kännas extra stor. Tack snälla Anneli och Hulda för den fina awarden!

Varenda en av er är värd denna, det hoppas jag ni vet, men sliten och trött som jag är väljer jag att skicka den vidare till en enda. Nämligen Härliga Fru Venus som ett tack för att hon är den hon är och en lyckospark i baken inför hennes bokprojekt. <3

Denna måndagen - Ett liv.

2012-01-23T19:36:00.003+01:00

Idag är det kinesiska nyåret. Vi befinner oss numera i:*tadaaa* Drakens År.

Och det ska gudarna veta, tänkte jag imorse. För när den ihopskrapade summan sömn under natten understiger 4 timmar är det ingen ljuv liten kelen kattunge som slår upp sina blå - utan en darrig vresig väsande drakliknande tant.

Tji att somna igår och när jag väl gjorde det väcktes jag gång på gång av den där obehagliga drömmen där man försöker röra sig men inte kan, skrika men det kommer inget ljud. Man behöver ju inte heta Freud för att klura ut att själen är förstoppad på något vis och behöver en rejäl lavemangspruta. (Avdelning onödigt vetande: Visste ni förresten att Freud alltid hade med sin Chow Chow som konsult under sina terapitimmar?)

Anyhoo, den vresiga tanten ryckte åt sig handskar och hundbajspåse, knökade ner handen i den sistnämnda och la prydligt ner vantarna i fickan. Stirrade ett tag på sin hundbajspåseprydda näve och tänkte: -Det här kommer att bli en låååång lååång dag.

Men vet ni? Under promenaden till jobbet lyste solen på rimfrostklädda träd och det var sagolikt vackert. Väl på arbetet tog d~~raken~~ jag tjuren vid hornen och samtalade med Försäkringskassan för att försöka hjälpa en anställd som liksom ramlat mellan en hel massa stolar. Och vet ni? En synnerligen trevlig och tillmötesgående dam fanns i andra änden av luren och jag tror den där byråkratiska härvan löser sig på ett utomordentligt sätt.

Och vet ni? Ögonen må svida och tröttman få nacken att hänga men årets första semla från det egna bageriet ligger som en fluffig vit kanin i magen. Och med fårskinnstofflor på tassarna och filt kring kroppen har jag det synnerligen bra här i mitt soffhörn. Dessutom har jag googlat mig till kunskap idag.

Den kinesiska draken är ingen sån där ettersprutande vresig typ. Nä, den står istället för makt, vishet, frid och harmoni! Snäll drake. Fin drake. Hanterbar drake.

Så - Ett riktigt fint gott nytt drakår på er, bloggvänner!!

Mumma!

Tror ni det kommer finnas måndagar i himlen?

2012-01-22T20:00:00.000+01:00

Eftersom tiden har en tendens att gå fortare när man har riktigt skoj beslutade jag mig för att helgen skulle gå i långtråkighetens tecken. Sket sig kan jag meddela. Kan krasst konstatera att tiden går minst om inte än snabbare när man har lite småtråkigt.

Road blev jag däremot när jag såg att Lambi hade en tävling. En tävling som gick ut på att skriva en text och dessutom få den tryckt och utgiven! -Åh, spännande, tänkte jag, en författartävling! Och visst skulle man få den tryckt. På toalettpapper.. Oooh, sweet fame and glory!

Vare sig man vill eller inte är måndagen i antågande. Och jag känner bara ett enda: - Näääääj! Orka! En jäkla kravfylld dag det där. Man måste prestera och leverera. Vara trevlig. Och helst ha välstrukna kläder på sig. Tror jag gör slut!

Bokutmaning

2012-01-21T23:53:00.000+01:00

Snodde en bokutmaning som jag tyckte verkade skoj. Ni hittar den under fliken "Bokutmaning 2012". Samma flik som jag efter mycket svett, tandagnisslan och tankemöda lyckades skapa. Häng på vettja!

"Ett liv utan böcker är som en barndom utan äventyr, en ungdom utan kärlek, en ålderdom utan fred."

C.P Frohling

Hej Hopp, min lilla hjärteknopp!

2012-01-20T20:18:00.001+01:00

Ledig fredag och jag vaknade av chowetass i ansiktet och kattkropp som ett diadem över hjässan. En gigantisk kopp kaffe och några parti Wordfeud fick hjärnan att sakta spraka igång. En snabb glutt bakom rullgardinen visade spösol och snögnister. Svinkallt förvisso men påpälsad till max tog Sigge och jag en riktigt låång och härlig promenad på skogsvägarna i hoodsen. Här talar vi om smakstart på dagen!

Fast när jag petade igång datorn blev jag genast lite tyngre till sinnes. Ett krig hade utbrutit i en nätcommunity jag är medlem i och tröttman slår till med full kraft. Varför är det så svårt för en del att förstå att ärlighet innebär att mena det man säger - inte att säga allt man tänker. Att vifta med yttrandefrihetskortet när man är elak, missunnsam och plump är pinsamt. Fick lust att gå in och skriva: Nu alla barn sätter vi oss i en ring, tar varandra i händerna och sjunger We shall overcome!. Fast det gjorde jag inte. Stängde ner sidan istället.

Eftersom humöret redan naggats i kanten tog jag tag i lite mailkonversation jag dragit på. Sådan där urjobbig. Bla till en klient som strulat med betalning och ännu en månad efter påminnelse varken hört av sig eller betalt. Måste man verkligen ta till brösttoner och peka med hela handen för att markera var gränsen går? Jag önskar SÅ att det gick och lösa smidigt, att vi kan skaka tass, avsluta vårt samarbete och slippa knorv och krångel. BLÄ!

Tänkte: Tänk vad skönt om lamm och lejon gingo sida vid sida i paradisets prunkande lundar. I frid och harmoni bland rosa flamingos och med öppen bar. Borde kanske söka till Jehovas? Vad behöver man för meriter tro?

Fast sedan kom jag på att man måste knacka dörr i den klubben. Inte min tekopp. Gick ut i snön och wrestlade med Sigge istället. Blev genast på mycket bättre humör. Kom dessutom på att det är fredag. Och nu hasar jag omkring i gällivarehängmysbyxor och Helly Hansen-tröja och alternerar mellan att hänga framför datorn och peta in pinnar i brasan. Dessutom har jag fått en öl av maken, gubevars!

Ha en riktigt härlig fredagskväll!! :)

Utmaning

2012-01-17T23:42:00.000+01:00

Lippe har minsann UTMANAT mig! Skoj!

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
Renoverade hus! Rucklet var införskaffat och all ledig tid gick åt till att snickra, måla, kakla, slita, släpa, riva, gräva och så alla dessa val!
Blev så van att ha blåbyxor på mig att det tog två år att arbeta bort vanan att sträcka mig efter en imaginär sidficka på benet för att hitta tumstock och morakniv.
Jobbigt och slitigt var det förvisso - men även alldeles, alldeles underbart!
Får fortfarande värk i tummen när jag tänker på jobbet att dra ur nubb som spikats fyra på varje kvadratdecimeter av köksgolvet..

Dessutom var jag smal!

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Då var jag hemma och var valpledig! Underbara härliga dagar då jag lärde känna Sigge och fick sätta mig på händerna för att inte pilla på honom för mycket när han sov. Det var riktig vargavinter och uteleken fick ske korta stunder i taget för att lilla nakna valpmagen inte skulle frysa. Tack och lov var han rumsren redan när vi fick hem honom. Herregud, vad ett år går fort!!

3. Fem snacks du gillar
Choklad
Choklad
Choklad
Choklad
Ostkrokar

4. Fem sånger du kan hela texten till:
Jackie - Ratata
Suspicious minds - Elvis P
Help - Beatles
With a little help from my friends - Beatles
I can't fight this feeling - REO Speedwagon

5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
Betala av huslånen.
Snickra klart huset.
Skämma bort mina nära och kära.
(jösses, det här är svårt juh!)
Donera till något välgörande så jag fick känna mig god och altruistisk.
Förmodligen resa.

6. Fem dåliga vanor:
Röker.
Ältar och oroar mig.
Dräller omkring på kvällarna och sover därför för lite.
Vänder på tok för mycket skit mot mig själv.
Försöker alltid vara starkare än vad jag är. Både psykiskt och fysiskt.

7. Fem saker du gillar att göra:
Ääälskar våra pubkvällar med skratt, skrål och levande musik!
Läsa!
Filosofera i snirkliga resonemang och inbilla mig att jag lärt mig något nytt.
Ankra loss och leva båtliv.
Vakna på lördagsmorgnar av kaffe på sängen och ligga kvar länge, länge med djur och make tätt intill.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Polo
Foppatofflor
Stringtrosor! Var gång jag försökt har jag gått och grävt mig i röven hela dagen! Uäk!
Stentvättade jeans
"Hej, jag är 44 men klär mig som en 14-åring"-outfit

9. Fem favoritleksaker:
Båten
Skotern
Datorn
Mobilen
Eldrivna verktyg av alla sorter

10. Tio personer jag vill se göra den här utmaningen:
Tjillevippmorsan
Singelmamman
Mångmamman
Fru Venus
Fröken Hulda
Gökboet
Anki
Marina
Anneli
Fruntimret

Och alla som känner sig manade och inspirerande naturligtvis!

Hakar på

2012-01-16T18:58:00.001+01:00

Lite lätt måndagstjurig satte jag mig just framför datorn och fick mig ett gott skratt. Det var underbart söta Fru Gårman som ställde sig frågan "Hur många hakor finns det i rymden". Och dessutom utmanade sina arma läsare att visa upp sina!

Kom genast att tänka på när Sigges uppfödare ville ha en bild på oss till sin hemsida och jag baxade ut make, hund och systemkamera i vintersolen. Lyfte upp den bångstrande jycken och log fint mot maken som höll i kameran.

*klickklick*

- Blev det bra? frågade jag maken. Jag ser väl inte tjock ut?!
- Prima och finemang!, svarade han. You can call me Mr Mästerfotograf! Jag är helt enkelt en naturlig talang! Tröttnar jag på rörkrökandet ser jag en strålande karriär som fotograf framför mig. Huken dig, Bingo Rimér!
-Jadajadjada.. Ro hit med kameran så jag får se. Litar inte riktigt på ditt omdöme i just de här frågorna, suckade jag.

Asså, jag vet inte riktigt.. Att välta ner den fotografen i en snödriva och mula honom var väl ingen överdriven reaktion? Trots att han ropade något om att det är den inre skönheten som räknas när han försökte fly?

Sisådär, nu har jag visat mina och Sigges. I dare you!

Och ni som inte vill önskar jag likväl en förträfflig måndagskväll!

Den mest korkade som gått i ett par skor..

2012-01-10T16:53:00.001+01:00

Under den där Stockholmsvistelsen hände en lätt pinsam grej som fick mig att fundera över hur det är ställt där uppe i huvudkontoret.

Några veckor innan jul förärade mig tidningen Femina ett par löjligt dyra men oerhört tjusiga boots. Så bedårande att jag nästan ville ha dem på mig när jag sov. Sniffa och klappa på dem som vore de ett litet keldjur.

Tyvärr är jag en praktiskt lagd tant som för allt i världen inte skulle stappla omkring i klackaskor i snömodd och halka. Näe, ett par rejäla Graningekängor är vad jag har på fossingarna när jag transporterar mig till och från arbetet. Och mina kollegor på bageriet där jag arbetar skulle nog göra den där cirklande pekfingerrörelsen i tinningshöjd om jag vinglade omkring med dem på jobbet. Glamourfaktorn är inte överdrivet hög på mitt jobb.

Så det var med stor glädje jag hystade ner dem i resväskan inför helgen. I Staden är gatorna snöfria och här skulle minsann pupporna göra sig rättvisa! Ut med de foträta - in med de höga tjusiga!

Jag blev sååå besviken! De skavde och klämde och gnagde och var så obekväma att jag med jämna mellanrum fick sparka av mig dem. Ecco som brukar vara så otroligt sköna även som högklackade!? Förbannade mina fötter som inte ville samarbeta med så fina skor! Ångrade att jag inte packat ner mina Graninge - De kan man visst ha till festblåsa, resonerade jag ilsket.

På natten när vi kom tillbaks till hotellrummet stoppade jag ner handen i skon. Krafsade runt för att känna var den var felsydd och varför sömmarna på ovansidan skavde så inibängen. Snopet fick jag loss någon slags plastmockafjong som satt liksom i gommen på skon! Något slags hålla-formen-i-butiken-grej noggrant fasttryckt på insidan/ovansidan av stövelskrället!

Maken låg, trots onda ögat, dubbelvikt och vrålskrattade åt min förvirrade min när jag stoppade tassen i en betydligt bekvämare sko. Själv vill jag helst inte prata om det.

Always look on the bright side of life vissel vissel

2012-01-08T18:51:00.001+01:00

Även om jag för all del tycker vardagen har sin alldeles särskilda charm så har jag ett visst behov av att fylla den där pärlplattan vi kallar livet med några extra fina pärlor. Ibland. Emellanåt.

Så i fredags lämnade jag ut hunden på entreprenad och lastade in maken och mig själv på ett X-2000 långt långt härifrån. Eller så långt var det väl inte men ändå.. Stockholm med hotellmys på nya Scandic Grand Central och Monty Pythonmusikalen Spamalot stod på agendan.

Och visst blev helgen en sån där extrafin pärla. Strosande, hängande på engelska pubar, en skvätt shopping och så Spamalot då. Jösses, så skoj den var! Gillar man Python kommer man att älska musikalen. Gå och se om ni har möjlighet!

Extraskoj blev det också när vi gick ut från teatern, vi hade tänkt oss en stillsam drink i hotellbaren men istället hörde vi ett: -Mäh! Vad gör NI här?! och vi inser att ett par vänner från en helt annan stad har fått samma genialiska idé om hur en extrafinpärlaipärlplattan-helg ska se ut. Skoj att se hur slumpen fixar sådant som skulle krävt otaliga mail och telefonsamtal för att få att klaffa! Tog några timmar och några centiliter att prata ikapp om vad som hänt sedan senast vi sågs!

Men hur kul det än är att göra de där utflykterna så är det även underbart att komma hem igen. En överlycklig vovve fick träffa en trött, glad och synnerligen nöjd husse och matte. En något mer behärskad kisse fick spinnande rulla ihop sig knät på dito.

Idag har vi tagit en lång tur på sparkstöttning i gnistrande vackert snölandskap. Och även om jag ibland längtar mig lite mer storstad, med allt vad det medför i närhet till nöjes- och kulturutbud och en något mer vidsynt livsstil, så behöver jag bara se på en lyckligt skuttande hund, känna frosten nypa i kinderna och i rasande fart susa fram på bygatorna på min röda spark och flytta tyngden från ena sidan till andra för att elegant (nåja) ta kurvorna för att inse att det är här jag hör hemma. I hjärtat.

Ring ut det gamla, ring in det nya!

2011-12-27T13:20:00.001+01:00

Jahapp, 2012 ligger framför oss som en oritad karta och väntar på att bli fylld av livets snirkliga stigar, höjdkurvor och minnesmärken - Fint! Spännande!

2011 ska läggas till arkivet och det absolut mest positiva med det året är givetvis Sigge! Chowen som i januari virvlade in i våra liv och fick oss förstå att alla Chowar minsann inte är några gemytliga långsamma korkeksvovvar utan vissa liknar mer kombinationen tromb/bulldozer! Sigge - han är kärlek och rikedom i pälsförpackning om än med väldigt vassa tänder.

Skotersäsongen 2011 var också extraordinärt prima. Och inte nog med att snön låg djup härhemma och vi kunde ta långa härliga färder på all ledigtid - dessutom bjöd våra finfina vänner med oss till sin fjällstuga! Att susa fram över fjället och njuta av milsvid utsikt för att fem minuter senare sladda in på en fjällanläggning och beställa in någon smarrig från a la carte menyn och kanske en Irish - ja, det är banne mig livskvalitét!

Maken blev äntligen vuxen. Drabbades raskt av 40-årskris och började klä sig i nitar och läder och spela hård musik och använda kajal. Krisen gick tyvärr snabbt över och efter att ha köpt på sig ett par nya fina basar till den redan gedigna samlingen tycks han ha återgått till sitt gamla vanliga jag igen. Duger gott det med och jag är förbenat glad över att ha en intelligent, klok, humoristisk man som livskamrat!

Sommaren var också en höjdpunkt. Att lyckas pricka in finväder under hela semestern och kunna ligga ute med båten mest hela tiden var en enorm lisa för själen. Det är ju på vattnet jag är som allra lyckligast och det är när man följer solen och vindarna istället för klockan jag verkligen inser hur onödigt det är med alla prylar man spar på sig. Tror det bor en liten backpacker i mig som trivs med det spartanska livet.

2011 innebar också några trista insikter. Insikten att min något naiva tro att människor bara gör varandra illa om där finns en rimlig och förklarlig anledning och att det därför går att klura ut en lösning inte alltid är gångbar sved. Insikten att om man fokuserar på att ständigt hitta förlåtande ursäkter åt andra är man ingen god vän åt sig själv sved än värre. Speciellt som jag till slut förstod att min egen kontur blev alldeles suddig och sorgkantad på köpet.

Kanske är det därför jag varit lite tyst på sistone. Att jag fyller i mina konturer med en tjock linje. För att vara säker på att nästa gång någon försöker projicera sitt elände på mig kommer de upptäcka att de i praktiken kastar koskit i en höfläkt och få tillbaka allt i sitt eget nylle. Energitjuvar är ett satans påfund och även om jag i ärlighetens namn blivit rejält skrämd är jag nu så inläst och upplyst att jag förhoppningsvis springer flaxande och skrikande åt motsatt håll om det dyker upp en sådan på min livsstig igen. Annars - var god ge mig en rejäl spark i röven!

Men jag är inte vidarevärst bitter för det! Det som inte dödar härdar - även om det gör ont. Det finns miljarders med skäl att vara lycklig och det tänker jag banne mig vara 2012. Och så tänker jag vara arg och vresig. Sprudlande och positiv. Aktiv. Lat. Social. Eremit. Flärdfull. Sjavig. Modig. Harhjärtad. Partyprisse. Tråkmåns. Smart. Urbotad dum. Dessutom tänker jag ha klackarna i taket och gummistövlarna djupt i myllan.

Ja, ni fattar - min plan är helt enkelt att vara människa. Helst en bra. Wish me luck!

En spektakulärt GOD JUL på er!

2011-12-23T21:34:00.004+01:00

Här råder friden i julpyntat hus. Klapparna är klara, skinkan griljerad, köttbullarna rullade osv osv i all oändlighet. Snön ligger vit, om än en smula blaskig just idag, på taken. Ser ut att bli jul i år igen. Märkligt det där..

Vill önska en vidunderligt härlig jul till alla er underbara glittrande människor där ute i blogglandia. Jag vet att vissa av er har det svårt just nu och er skänker jag en alldeles extra varm tanke - till er andra som har förmånen att fira julen med era nära och kära i frid, ro och harmoni skickar jag en juldoftande bamsekram. Ta hand om er! Njut ordentligt av de här härliga juldagarna!

Hoppas ni får alla era önskningar uppfyllda. Nu som alltid. <3

Den här bloggposten innehåller nötkräm

2011-12-12T19:51:00.000+01:00

FOTO: UNICEF

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Härliga 3:e Advent

2011-12-11T16:09:00.001+01:00

Ibland blir man lite trött på sina egna ord och sitt malande - och då blir det synnerligen tyst på bloggfronten.. Njuter av era ord istället. Får input av era tankar, tokerier och äventyr. Fint det!

Råkade häromveckan ut för ett litet bryderi. Någon blev arg på mig för att jag inte valt sida i en konflikt. Blev tokstressad eftersom jag inte hade en aning om att jag förväntats lägga mig i vuxna människors verbala stenkastning. Men jag ruskade av mig. Bad dem sköta det själva.

Senast jag råkade ut för en liknande situation drog jag fram med mitt svärd och min cape för att "skydda" vännen som blev utsatt för onda arga ord - slutade ju bara med att jag blev idioten. Så tack men nej tack - numera kräver jag av min omgivning att de ska ha insikten att jordaxeln inte sitter i deras egna gump. Att alla mynt har två sidor och är man inte beredd att se på dem objektivt får man sitta kvar i sandlådan själv.

Fick tack och lov en fin ursäkt. Det gjorde mig glad. Förfärligt glad.

Glad som ett barnkalas är jag också över Sigge. Valpen som numera är stora killen. Så stor att han blivit röntgad och veterinärbesiktad. Man gör så med hundar som är 1 år. Röntgar höftleder och armbågar för att hitta eventuella defekter. Chowen är en ras som dras med extrema problem med just dessa - men vår finfina virvelvind klarade sig med bravur.

Det innebär, förutom lyckan i att veta att vi har en mycket frisk och sund hund, att uppfödaren, som har avelsrätten på honom, kan ta valpar efter honom! Att Sigge kan hjälpa till att sprida sina finfina gener i en ras som verkligen behöver dessa! (Hur vi ska lyckas låta bli att köpa någon av hans puppisar är ju en annan femma..)

En riktigt härlig 3:e advent på er! I mitt hus råder den finaste harmoni bland knastrande brasor, doftande hyacinter och brinnande ljus - hoppas den gör detsamma hos er.

*KRAMEN*

Snabbvisit i Blogglandia

2011-11-22T14:29:00.001+01:00

För att vara en jäkligt lat person tycks jag fara omkring som en mindre tromb nuförtin! Swoooosh, går dagarna och jag hinner inte riktigt med det här bloggeriandet. Have patience with me, please!

I lördags hade vi iaf baluns! Band-baluns! Bästa balunsen på väldigt länge!

Att trixa till det så att ett band och deras respektive samlas på samma plats, samma klockslag och helst samma år är ingen barnlek kan jag lova! Men det gick!

Gårdspuben ute i stallet fylldes med granris och stearinljus i mängder och luften fylldes av dofter av dessa och varmt äppelvin. Adderar man en svärm finfina människor till detta och kastar åt dem instrument kan det inte bli annat än klockers och kanoners!

Så olika vi alla är. Ett par har just klivit ur småbarnsåren, ett annat har funnit varandra igen, ett tredje har bara funnit varandra och ett fjärde gått igenom det värsta som kan hända en förälder. Så olika livsresor och bagage. Och det enda, förutom musiken, som binder oss samman är att vi faktiskt vill träffas. Lära känna varandra bättre. Slösa tid på varandra.

Det gör mig glad!

Vad som också gör mig glad är tillökningen hos KNAADA! En vansinnigt vacker liten pojke har börjat sin levnadsbana och har ännu inte grepp om vilket vackert hus han kommer att bo i. Och vilken fenomenal mamma han fått. Och vilka full-i-bus-och-glimten-i-ögat-lintottar till syskon han kommer att få dras med. Eller vilken otroligt snygg pappa han har! Stort grattis till hela familjen!!

Och stor kram på er alla. Tusen tack för alla gratulationer! Tittar in till er när tiden och orken finns.

Om att inte se skogen för alla träd

2011-11-13T20:31:00.001+01:00

Jodå, jag lever. Fast i ärlighetens namn är jag lite sliten. Och luktar lite svett. Och har fått en jättesnygg biceps på höger arm.

P må ha lovat mig guld och gröna skogar. Lät ju bra. Då. Fattade ju inte riktigt HUR generös han tänkt vara med de där gröna skogarna.

Men jag stretar på där i vedhögen. Bubbar, baxar, klyver, travar. Maken tog i så han fick ryggskott i början av veckan. Lite olägligt dårå.

Det positiva är att jag börjar skönja slutet. Och att vi har ved för minst 3 år framöver. Rikedom kan definieras på olika sätt. Ett välfyllt vedförråd kan ex kännas som rena rama guldgruvan. Tröstar jag mig med.

Några dagar till bara sen så! Imorgon tänker jag dock ta ledigt. För då tänker jag fylla år.

Hoppas ni haft en härlig novemberhelg. Försöker kika in till er när tid och ork finns. *kramen*

tokirri

2011-11-07T14:00:00.000+01:00

Mäh! Här ska jag effektivisera eftermiddagskaffet med en bloggrunda med det går käpprätt åt helvitti!

Försöker kommentera med möts av:

Tyvärr kan vi inte fullborda din begäran.

Följande fel påträffades:
Input error: Memcache value is null for FormRestoration

Förut var det enstaka bloggar jag inte kunde kommentera men nu har det spridit sig som en löpeld!
Vad betyder det? Kan jag fixa och trixa och laga? Hjälper det att peka med hela handen? Dunka på skärmen? Ruska på tangentbordet? Vad är ett memcache och vet det inte att kontorissors ord är lag?

HJÄLP!

Puckar, helgon och igelkottar

2011-11-07T12:11:00.000+01:00

En synnerligen skön helg till ända. Fredagsmyset bestod av hockeypuckstävling med seger för favoritlaget, god mat och dryck i trevligt sällskap samt After Ice med drinkar och mingel. Den kollektiva glädjen vid sportevenemang är synnerligen uppiggande, fast inte mer än att undertecknad började sloka innan klockan var 24 och tog maken under armen och pallrade sig hem.

Och det var tur det! Lördagen innebar nämligen hårt slit och idogt arbete. Vedklyvning till förbannelse. Det finns ett visst mått av mindfulness i den där klyvningen. Monotona rörelser. Allt fokus ligger på att inte klyva tummetotten utan vedklabben. Allt som hörs är hydraliken som arbetar och ljudet av trä som med segt knastrande delas. Fint på något vis. Men jäklar vad ont en kontorsråtta som jag får i hela kroppen efteråt!

Efter att ha besökt våra nära och kära och tänt ljus på kyrkogårdarna fick det bli en mycket lugn och stillsam kväll framför TV:n. Såg på Igelkotten, filmatiseringen av Muriel Barberys roman Igelkottens Elegans. Förvisso skalas mycket av det filosofiska resonemanget bort i filmen men jag kan lova att jag fick slå knut på mig själv för att inte börja hulkgråta. Maken satt tyst med blanka ögon och aviserade under eftertexterna med klumpihalsen-röst att: -Jag måste gå ut med hunden! Så otroligt vackert om människors fördomar, taggiga utsidor och mjuka insidor, om vänskap, utanförskap, livet och döden. Se den! (Eller ännu hellre - läs boken).

Hoppas ni får en sjusärdeles härlig vecka, grånovember till trots. Finner ni mig osynlig är det för att jag bara hunnit avverka en mikroskopisk del av vedberget och tillbringar kvällarna med att försöka få undan det innan snön. Tjohej, vad skoj!

Puss&Hej på er!

Disconnect to connect

2011-11-04T15:29:00.000+01:00

Näe, hörrni.. Det kan inte finnas en endaste människa på det här jordklotet som är intresserad av att höra om min vecka. Har arbetat, motionerat hunden, klappat katten, gjort en gigantisk lasagne, diskat, dammsugit osv osv
Ni hör väl! Harmoniskt men knappast något som jag känner mig nödd och tvungen att dela med mig av till er..

Ikväll ska jag iaf på hockey. Och After Ice. Och medan jag roar mig med det lämnar jag er med den här filmen. Kampanjen är förvisso över men nog väcker den tankar. Disconnect to connect. Det mänskliga mötet. Öga mot öga. Hjärta mot hjärta. Tillbringar vi för mycket tid här bakom våra datorer att vi glömmer hur viktigt det mötet är?

Puss på er och ha en riktigt härlig fredagkväll!

Trött i ögat, lycklig i hjärtat

2011-10-30T17:18:00.000+01:00

Soffans magnetism till trots så pallrade jag mig ut igår. Saltvattenspray och locktång kan göra underverk för frisyren och efter att muttrande ha vevat runt med mascaraborsten ignonerade jag soffans lockrop och beställde raskt en taxi.

Smet in backstage eftersom jag inte kände så vidare värst mycket för att trängas och skuffas runt och bli spilld på i den knökade baren. Glamoröst värre det där med backstage ska ni veta! Hittade en nedsutten soffa, en pilsner och en keyboardist som ville spela Wordfeud med mig! That´s what I call rock'n'roll! :)

Slug som jag är hade jag packat med mig kameran vilket innebar att jag under spelningen kunde smyga runt och fota och se upptagen ut. Ibland orkar man bara inte vara social. Fast publiken tjoade, skrålade och såg så smittande glada ut att stämningen ändå var på topp!

Bandet P spelade med är inte hans ordinarie men det var in i bomben skoj att se honom på scen! Och P blev löjligt glad när jag faktiskt dök upp och kvällen blev betydligt mer minnesvärd än om jag stannat kvar hemma i soffan. Ibland är det bra att ge sig själv en rejäl spark i rumpan!

Fina vännen A är bandets sångare

Snygg-Maken <3

Stylish på scen.

Rumpor är fina att titta på!

Hjärtat!

Vännen A är en riktig goding han med!

Det är en viss skillnad mellan att vilja och vela

2011-10-29T18:55:00.000+02:00

Minns ni att undertecknad för några veckor sedan ojade sig över hur tråååkigt det var att sitta hemma en lördagkväll? Det gör jag. Jag minns även att är det något jag ogillar hos människor, förutom brist på nyfikenhet, är inkonsekvens. 'Ett ord i munnen det andra i aschlet'-människor ger mig kliande eksem. På hela kroppen.

Kanhända river och rafsar jag mig intensivt just i detta nu. Både här och där. Har liksom fallit på eget grepp. Inkonsekvens-nacksving på mig själv. Pinsamt!

Maken står på scen ikväll. På den lokala Arenan. Givetvis har jag fribiljett. Och jag älskarälskarälskar att se honom stå där in the limelight. Och vicka på rumpan. Killa på basen. Och se sådär löjligt snygg ut som bara basister undertecknad är gift med kan göra.

Men tanken på att proppa ner mig i någon hootchie-koochie-outfit, spackla upp mig och kamma tovorna ur håret, trycka ner tassarna i high heelsen och klistra på stora sociala leendet känns övermäktig!

NU vill jag minsann ligga i soffan. I mysbrallor! Och moffla i mig smågodis! Va?! Är den här tanten någonsin nöjd?! Käringen mot strömmen. Fru Motvalls. Kär tant har många namn. *muttrar*

Visst kan man gå på lokal osminkad och i mysbrallor. Spela roll om man skrämmer någon - är det Halloween så är det väl! Eller?!

Och PS: Åsa Hellberg får felmeddelande när jag försöker kommentera inne hos dig så jag brister ut i ett hejdundrande TJOHO inför Sonjas Testamentes utgivning här istället. Ser verkligen fram emot att få läsa den. :)

Take a walk on the wild side

2011-10-26T23:12:00.000+02:00

Mitt liv är rena rama nöjeskavalkaden just nu!

I måndags hade jag kvalitetstid och spännande after work med systern (mammografi)
Och idag fick jag ett spännande brev i brevlådan (kallelse till cellprovsundersökning).

Återkommer när jag har något mer spännande än bröst och snippor att prata om..

*KRAM*

Cyankalium och Champagne

2011-10-22T19:24:00.000+02:00

Årets mest arbetsintensiva tid är överstökad och klar! Bokslutet är klappat och klart och jag har kommit ikapp med det som blir eftersatt när jag lägger all tid på det.

Så jag for iväg på hotell med mina kollegor igår. Fin middag med inbakad mordhistoria som skulle lösas. Gästerna fick agera statister i dramat och jag är jävulusiskt glad att jag gömde mig under bordet då skådisarna valde ut vilka som skulle medverka. Har nämligen scenskräck. Fullkomligt aaavskyyr att stå i rampljus och ha fokus riktat mot mig. Inte min tekopp! Skopar hellre ut ögongloberna med en tesked! Sitter naken i en myrstack! Klurade iaf ut vem som var mördaren. Är nog bättre på att vara snokande, rotande, nyfiken och analytisk än utagerande. Tur vi är olika!

Vet inte om det var detektivarbetet eller vinet men idag har jag varit rätt spak. Skrotat omkring. Kommit med glada hejarop åt maken som stod vid vedklyven. Lunkat runt i skogen med hunden. Tupplurat. Lomade sent omsider in i köket och tillverkade ett fjäderfä a la Jamie Oliver. Och det var tur! För just som jag hystade in pippin i ugnen fick vi oväntat besök. Kompisar från förr! Oväntade besök är de bästa. Man slipper städa, piffa, vika servetter - bara att slå upp dörren på vid gavel och hojta -Men välkomna!! och korka upp en vinflaska.

Den försnillade energin återkom i ett nafs. Nu blir det skönsång, vin och gitarrer! :)

Kram och Kärlek på er. Hoppas ni får en rackarns fin lördagkväll!!

Alfapet-olägenhet

2011-10-19T21:47:00.001+02:00

Maken och jag träffades 1991. (Eller, make blev han ju först 14 år senare, man vill ju inte rusa åstad och göra något överilat, köpa någon gris i fel säck, menar jag). En annan tidsålder, alltså.

På den tiden hade 60-talsmusiken en gigantisk revival. Fílmen om The Doors fick flickornas hjärta att tråna över Jim Morrison. Perssons Pack levererade "Tusen dagar härifrån". Och grungen smög sig in i stugorna i form av Nirvana och deras "Smells Like Teen Spirit".

Tre Kronor vann VM-guld. Kuwaitkriget brakade loss och Bingolotto började sändas. Dessutom startades den första webbplatsen någonsin på internet men vem brydde sig om det? Internet var ju bara någon fluga som skulle flyga förbi.

Ville man på den tiden fraternisera eller kurtisera valde man mellan:

Skicka ett handskrivet brev, frankera med frimärke och lägga på postlådan. Ibland tillverkade man även egna personliga skämtsamma vykort. Då kunde man ex klippa taggkant för att piffa till dem.
Lyfta den grå telefonluren, sticka in pekfingret i snurrnummerskivan och veva runt. Hade man tur svarade någon. Väntade man telefonsamtal kunde man inte avvika ur lägenheten utan fick vackert sitta och vänta. Ibland lyfte man luren för att höra att telefonen verkligen funkade. Man fick nämligen vänta i dagar ibland. Riskera svält- och eremitdöden.
Gå på lokal och hoppas att den man ville träffa valt samma lokal. Annars fick man byta lokal. Hade man riktig otur kunde personen kommit på samma tanke och man träffades inte förrän man tröståt "En mosbricka utan korv men med dill och mycket ketchup, tack!" och drack Pucko vid korvmojen efter stängning.

Man fick alltså lägga ner lite arbete för att få det att klaffa. Inga genvägar med sms, mail, facebook-meddelanden. Inga singelsajter där man kunde beskåda på utbudet. Eller, det hette inte ens singel på den tiden. Man bara var. Den man var. Och så var det inget mer med det. Inte hade man några Ex heller. Då på 1900-talet hette det: Före Detta. FD om man ville vara kort och koncis.

Varför jag svamlar om det här? Jo, kanske är jag inte så vidare värst bevandrad i den nya tidens arenor för sökande av potentiella partners. Men när någon random snubbe jag spelar Wordfeud med lägger in värsta raggoffensiven då kliar jag mig lite förvirrat i huvudet. Att han dessutom snabbt klickar på "resign" när jag (kanske en smula vresigt) upplyser att det är fel forum att ge sexuella inviter på svider dock. Hade för tusan high score på gång efter att ha lagt ordet "Imbecill" för 136 poäng!

Man ska inte ha tråkigare än att man kan stå ut med det

2011-10-15T22:38:00.000+02:00

Min själ önskar dansa salsa och dricka iskall Mojito. Ha röd klänning och bästa klackaskorna. Men eftersom jag varken vet hur man dansar salsa eller blandar till en sådan där drink ligger jag i soffan. Dricker Partysoda och moffar i mig smågodis. Och har man mysbrallor på sig slipper man tänka på att dra in magen! (Läs: Jag har trååååkigt!)

Fast svänger gör det ju. Faktiskt. Ändå.

Ett fönster åt gården

2011-10-13T13:05:00.002+02:00

Nu kan vintern komma bäst den vill - för jag har äntligen monterat innanfönstren!

När maken och jag köpte vårt ruckel för ett 10-tals år sedan kläckte besiktningsmannen ur sig: Å de däringa fönstren fönstren måste ni byta! Dragigt gammalt skräp!
P och jag tittade på varandra, gav besiktningsmannen ett mycket ont öga och väste: -Äru bäng ällä?! Det är ju för tusan original!

För det var ju en av anledningarna till att vi köpte. Att huset från 1896 var nästintill i originalskick. Vackra foder och socklar, nedgågna gamla trösklar, silkeslena knarrande trägolv under korkmattorna - ren porr för byggnadsvårdsintresserade människor! Vi renoverar nämligen inte hus - vi rehabiliterar.
(Att det bara fanns kallvatten och att eldragningarna var rena rama dödsfällan behöver vi ju inte nämna.)

På den tiden tillverkades fönsterrutorna genom handblåsning. Cylinderglas kallas det. Med en svag ton av grönt, lätt buckliga och med en och annan luftblåsa är de vackra som tusan! Att renovera dem var ett kärt arbete. Att peta loss gammalt spackel, försiktigt lyfta ut glasen, skrapa, olja, att med linoljekitt och små stift montera tillbaks rutorna och så blaska på med färg.. Underbart!

På hösten kan jag förvisso muttra lite. Att sätta in innanfönstren innebär rejält med jobb. Fönsterbågarna ska lyftas i för att sedan monteras med skruvar och stift. Det ska läggas vadd (eller mossa om man är riktigt retro) mellan bågarna för att ta hand om kondens och så ska det fästas klisterremsor kring alla springor för att eliminera draget. Men sen, när de väl sitter där, då känns huset ombonat och tyst. Då är sommaren definitivt slut.

Att sedan till våren få lyfta bort innanfönstren, att släppa in ljus och fågelsång - det är helt fantastiskt. Sommartid skiljer sig naturen från inomhus av endast någon ynka millimeter glas där bubblor och bucklor samarbetar med solen och frambringar de mest dekorativa solkatter. Fint som snus det!

Bor ni som och där ni vill?

Melankoli - den underbara lättsinniga sorgsenheten

2011-10-10T21:06:00.000+02:00

Kanske för att det är måndag. Eller för att höstregnet klistrar gula björklöv mot mörka fönster. Eller för att jag gillar't. Vemodet. En skvätt melankoli mitt i lyckan. En dysterhet utan pessimism.

Tvärt emot vad all lyckoforskning dyvlar på oss tror jag den är nyttigt, melankolin. Tror den där känslan av att vara fel om man inte ständigt springer omkring solbränd och nyslingad och skjuter champagnekorkar och kastar konfetti, bara ser framåt, carpe-fucking-diem, är förödande.

Med tända ljus och knastrande kakelugn sitter jag i soffan. Inlindad i filt. Snörvlar lite. Torkar lilla tåren. Ändå.. vänta här nu! Det ÄR ju faktiskt lycka för mig! Och för Lasse. Han Winnerbäck. Den vemodige älskade musikanten. Hoppas vid min Gud att han aldrig bleker tänderna, slingar håret och börjar leverera eurodiscodängor.

Nya låtar som får mig att glädjesnörvla:

Ingen eld utan rök

2011-10-09T20:00:00.001+02:00

På helgens schema stod vedklyvning, lövräfsning, vinterkonservering av båt och isättande av innanfönster på rucklet. Kanske skulle det hinnas med lite bokföring också.

Men det som ser bra ut på pappret känns inte alltid lika lockande i verkliga livet. Så jag sket helt sonika i det. Bjöd hem folk istället. Åt gott, drack godare och hade ett Singstar-maraton så rösten är skönt kraxig idag.

Tror det var ett klokt beslut. Valpen Sigge blev nämligen kinkig framåt nattkröken. Gick omkring och suckade och blängde med blickar som antydde att vår sång lät vedervärdig. Att han tyckte vi kunde gå och lägga oss istället. Lösa ett korsord eller ett Sudoku. Pinsamt att inse att vi numera har baluns så sällan att valpskrället inte vant sig! Skärpning måste det bli!

Det där med att vi inte satte i innanfönstren straffade sig dock imorse. Kylan hade dragit in över Dalarna och det var inte ett dugg angenämt att tassa upp på iskalla trägolv imorse. Tänkte att jag skulle slå fart på vedspisen i köket för att få lite värme. Fick jag ju inte. Spisskrället drabbades av söndagsgrinighet och istället för att prestera en vacker rökplym genom skorstenen vände hela tjillevippen och for in i huset igen. Att hostande och flaxande ställa dörrar och fönster på vid gavel ger varken värme eller mysfaktor kan jag meddela..

Annars är det strålande. Tror nämligen det är nyttigt för människor att ägna sig åt vinpimplande och falsksång då och då. Och efter lite lirkande brinner numera en knastrande brasa i köket.

Och även om jag svor ve och förbannelse över spisskrället imorse är jag oerhört stolt och glad över den. Hittade den i bedrövligt skick, renoverade med varsam hand och nu sprider den härlig värme i huset under den kalla årstiden.
Bondelyx de lux!

Äntligen!

2011-10-06T15:48:00.001+02:00

Men rackarns så skoj att Tomas Tranströmer gick och blev Nobelprisbelönt!

Ofta, ofta när jag klampar runt i skog och mark dyker små strofer ur hans diktning upp. Vackra rader som får andningen att stilla sig och fylla hela mitt väsen med lugn.

(För att inte framstå som alltför pretto kan jag meddela att det även dyker upp strofer av sanna lyriker som Eddie Meduza, Gullan Bornemark och Markoolio lika ofta. Men det ska vi inte prata om idag. Eller överhuvudtaget)

Läs dessa rader:

Skogen är tysta övergivna lokaler så här års.
Bara några få slags ljud: som om någon flyttade kvistar
försiktigt med en pincett
eller ett gångjärn som gnyr svagt inne i en tjock stam.

Eller:

Under vråkens kretsande punkt av stillhet,
rullar havet dånande fram i ljuset,
tuggar blint sitt betsel av tång och frustar
skum över stranden.
Jorden höljs av mörker som flädermössen
pejlar. Vråken stannar och blir en stjärna.
Havet rullar dånande fram och frustar
skum över stranden.

Va?! Är det inte sagolikt vackert? :)

Läser ni poesi? Har ni några favoritdikter/diktare som sitter limmade på insidan av hjärtat?

Raska på så har ni chansen att vinna den här godingen hos..

2011-10-03T21:47:00.001+02:00

KNAADA

Ännu doftar kärlek

2011-10-02T19:11:00.000+02:00

Förra helgen tog vi upp båten. Kändes kanske inte så smart när sommaren plötsligt dök upp igen. I oktober! Lite båtliv blev det iaf - vi satte oss helt enkelt i båten där den stod på sin trailer på gården, knäppte en pilsner, filosoferade, njöt av vädret. Grannarna skrattade gott när vi glatt vinkade då de for förbi. Allt båtliv är bra båtliv.

Men nog känns det i hjärtat att plocka ur båten. Det är lååångt till nästa säsong och längtet är påtagligt redan nu. Innan jag drar på kapellet en sista gång tar jag tre djupa andetag och riktigt glufsar i mig doften av båtskrället. Alla båtar vi någonsin har haft sin speciella lukt och det är ren erotik att framåt våren få känna den där doften igen.

Luktsinnet är ju en rätt festlig grej. Det du ser kan du beskriva. Det du hör kan du återge. Men dofter - hur beskriver man dem för någon? Dofter har en fenomenal förmåga att locka fram både känslor och minnen - men de går inte att förklara för någon annan. Och inte går det att med minnet framkalla dofter utan det gäller verkligen att sniffa på sina favoriter när man har chansen.

Vilka dofter lockar fram era finaste minnen?

När tystnaden kommer med en knytnäve

2011-09-30T18:35:00.000+02:00

Tjipp alla ungdomar och välkomna till Hajk! Idag ska vi leka lekar och inte vilka lekar som helst utan *trumvirvel* -Mindgames!

Vi kan kalla vår lek för: The Silent Treatment. Du tar helt enkelt en person som har någon som helst emotionell bindning till dig. Kan vara din käresta, en vän, ett syskon. Funkar även på barn. Reglerna är enkla - frys helt enkelt ut personen. Helst utan att förklara varför för bästa effekt. Svara inte i telefon, på mail, sms. Nonchalera, undvik och ignorera totalt.

Den här leken går nämligen ut på att få en människa ur balans och grubbla sig galen. Utan att behöva anstränga dig vidare värst kan den, om du spelar dina kort rätt, få en människa att gå helt kokobananas. Din lekkamrat kommer nämligen med största sannolikhet att försöka ställa allt till rätta. Fundera sig kollrig på vad denne gjort för fel. Och hur skadan ska kunna repareras. Bli mer och mer frustrerad. Förtvivlat försöka få kontakt. Klandra sig själv in absurdum. Söka lösningar.

Om du startade leken för att sätta en människa på plats för något misstag denne gjort kan du efter någon vecka nådigt ta emot en ursäkt. För jag lovar att den kommer. Även om personen trots intensiv självrannsakan kanske inte riktigt förstår vad den gjort för fel. Hjalmar Söderberg levererade en sanning där i Doktor Glas: Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst. Om personen vill ha en förklaring till leken upprepar du den genast. För sådana är spelreglerna. Annars kan du strunta i att förklara och hålla tummarna att personen inte har styrka att repa sig igen. Då får du medalj! Kul, va?

Fast näe, är det här en så rolig lek egentligen? Känns den inte rätt hemsk? Hårdhjärtad, skoningslös och brutal? Som "Hela havet stormar"- fast utan musik. Och utan vare sig tårta eller fiskdamm efteråt. Jag lärde mig den här leken av en mästare och förvånades över hur verkningsfull den är. Grymt effektiv. Essensen av trasig ömsesidighet. Och skulle någon någonsin vilja leka den med mig igen.. Ptjaa, dörren är där! Stäng efter dig när du går. Ordentligt.

Men idag är det fredag med brittsommarvärme och efter en extremt arbetsintensiv vecka tänker jag, efter att ha vinkat av maken på väg till spelning, förära mig ett glas rött. Skåla för mig själv och allt jag tror på. Och för ER som gång på gång visar hur mycket sund omtanke, kärlek och empati det faktiskt finns i världen. För visst är det förbannat underbart att leva! :) *SKÅL!*

I wanna lay you down in a bed of roses..

2011-09-28T18:09:00.000+02:00

Rubriken var ljug. Skulle aldrig få för mig att utsätta någon eller mig själv för något slikt. Tänk taggarna! Bladlössen! Och hur skulle lakanen se ut efteråt? I'm not that kind of girl. Eller girl - mig veterligen är jag en fullvuxen kvinna. En sådan som under inga som helst omständigheter vill bli behandlad som någon fjollig prinsessa. Får kryp i hela kroppen av "romantik" i form av fluffiga chokladaskar och fettbildande mjukdjur.

Anyhoo, en gång fick maken iaf för sig att kvinnor behöver åka på romantiska weekends. På herrgårdar. Och det var ju gulligt av honom. Det vackra rummet var utrustat med badkar. Pyttelitet, men ändock ett badkar. Och det har man ju sett på film - hur man ska sitta där, tillsammans, med levande ljus och burrigt badskum, skåla i bubbel, se varandra djupt i ögonen och recitera vackra dikter av sedan länge döda engelska poeter. Då älskar man varandra. På riktigt!

Så vi gjorde väl det då. Fanns inget väldoftande badskum på rummet men vi gjorde en Kajsa Warg och använde P's Dubbeldusch. Gick bra det med. Efter att ha tömt den där pavan och suttit och glanat på varandra tills vattnet kallnat tröttnade vi på det där med filmromantik. Tänkte att lerduveskytte kanske var kuligare.

Och det är då allt går åt helvitti! Där satt vi, nakenfisarna, i ett badkar tömt på vatten. Och hur vi än ålade, bände och kämpade kom vi fanimej inte upp ur badkaret! Var inte ett ben i vägen var en vägg dito. För att inte tala om den där jäkla kandelabern! Efter att ha bränt mig på ljusen flertalet gånger blåste vi ut den. Och det blev kolsvart! Konstaterade att vi skulle få sitta där, utsvultna, tills någon städare med dammsugaren i högsta hugg framåt söndagskvällen ignorerade "do not disturb"-skylten och klev in.

Tack och lov löste det sig till slut. Gjorde en MacGyver. Smorde kroppen full av dubbeldusch och med ett PLOPP! slirade jag ur badkaret likt Noa ur valfiskens buk! Så ingen mer filmromantik för mig, tack! Bara bluff, humbug och trickfilm det där!

Näe, släng åt mig en burk mask, sätt mig på fyrhjulingen, kör ut mig till en skogssjö och stick ett metspö i mina händer. Grilla sedan fångsten över öppen eld och drick öl ur burk. DET är romantik i mina ögon. (pluspoäng om grillkorv medtagits om fisket råkat skita sig).

Vad är romantik för er?

Awarded. :)

2011-09-27T23:29:00.000+02:00

Nämen! Nu har jag blivit förärad en award igen! Den här gången är det GlimraSkimra som ansåg mig värd en uppmuntran. Det är Maria som skapat den och gärna vill se hur långt den kan skickas vidare. Denna award består av fem påståenden/meningar som ska fullföljas och sedan skickas vidare till fem andra bloggare. Here we go..

När ingen ser/hör mig så hoppas jag att jag beter mig som när någon faktiskt gör det. Tror på att vara en så genuin människa det bara går. Fast petar näsan gör jag i ensamhet!
Jag går aldrig hemifrån utan min mobiltelefon. Och att ha pussat och klappat på djuren. (och maken om han är hemma).
Min blogg heter som den gör för att jag har en god vän som var gång någon fegar ur eller om saker och ting är sådär extraordinärt bra alltid utbrister just: -Blås på, Märta! Vare sig man har snopp eller snippa eller för den delen heter Märta. Ungefär som Tarzan i sin lian!
Om jag vågade så skulle jag hoppa fallskärm. Alla som gjort det är helt euforiska över upplevelsen. Å andra sidan vill jag inte våga det då jag lever efter devisen "hellre feg i fem minuter än död resten av livet". Men om jag vågade skulle jag vara en sådan där människotyp som vågade det vågade. Typ.
Om tio år kommer jag att ha ÄN mer gråa hår! Skämt åsido, om tio år hoppas jag verkligen att jag lever! Och det på ungefär samma sätt som nu. Men jag hoppas att jag berikat livet med fler upplevelser, mer vänner, fler äventyr och mer glädje. Och förhoppningsvis har vi snickrat klart övervåningen!

Awarden skickar jag vidare till:

Förnuft är utan förstånd tills det stigit upp i ditt hjärta

2011-09-24T15:53:00.000+02:00

Häromkvällen kom maken hem med skamsen uppsyn. Stod i hallen med jackan på och skruvade på sig lite generat. Innan han uttalade orden: -Vi måste prata.. förstod jag vad som hade hänt. Igen. Har haft det lite på känn. Sett hur han smusslat med datorn. Och sett hans blickar varje gång de mötts. Så jag är inte överraskad eller speciellt förvånad. Lika gammal som jag är men betydligt mindre sliten. Välvårdad. Vacker. Så kurvig att man måste hejda impulsen att sträcka fram handen och röra. Habegärlig. Så jag kan förstå att han föll till föga. Att trängtan och trånaden till sist blev för svår.

Och nu sitter jag här ensam och övergiven. Suckar lite efter att ha sett dem hoppa in i bilen och åka till krogen, tänker att vinterdäck till bilen knappast förhöjer livsglädjen, pengar är väl till för att spenderas, jada jada jada.. Och välkomnar ytterligare ett instrument till den digra samlingen som redan fyller vårt hus: En Hagström Concorde av 1967-års modell. Ett mycket vacker hantverk som gör det lätt att dela P's glädje över investeringen.

Maken blev odräglig av abstinens de år han slutade spela i band, för det är musiken som fyller honom med lycka och livsglädje. Visst, som musikeränka blir det en hel del ensamma kvällar men vad vore kärleken om den decimerade möjligheten att göra det man längst in i hjärtat vill?

Vad har ni för planer för kvällen? Vilka de än är hoppas jag ni får en riktigt härlig kväll! *kram*

Hagström

Svinnst: Oklart bokslutsresultat

2011-09-22T22:15:00.000+02:00

Egentligen skulle det här blogginlägget handla om anonymiteten på nätet. Forumet Flashback och vad som händer med människor när de gömmer sig bakom nick och inbillar sig att yttrandefrihet innebär ansvarsfrihet och fritt spelrum för elakheter. Men det gör det inte.

Min hjärna liknar nämligen ett sånt där svart hål. Tom! Ödslig! Eko! Just den här tiden på året sliter nämligen en kontorsråtta som jag med The Bokslut! The Bokslut har en förmåga att växa, svälla, krångla, utmana min stackars hjärna att prestera till max. Men tro inte att jag klagar. Fullkomligt älskar det. När jag med våld, vilja och tipp-ex röjer runt och trixar med siffror så att de snällt och tamt rättar sig in i kolumnerna, ja då jäklar har jag skoj!

Abret är ju att jag efter arbetsdagens slut mest lallar omkring. Får liksom träningvärk i hjärncellerna och duger mest till att ligga i soffan och sippa rödvid. Bara så ni vet. Om jag blir lite frånvarande. Och verkar mer virrig än vanligt.

Kram&Hej

Guld och gröna skogar

2011-09-18T23:09:00.001+02:00

Är man navlad som jag har man erbarmligt svårt att be om hjälp. Inte på det sättet att jag tror att jag kan och vet bäst själv, utan för att jag helt enkelt inte vill störa, ligga till last, stjäla någons tid osv

Så min svampplockarkarriär gick i stöpet. Trots noggrannt googlande. Trots nertankad svampapp till Iphonen. Trots idogt sonderande av sjumilaskogen. Hade helt enkelt inte ögon för det. Var kass. Usel. Lade ner.

Får man då, mitt i sin uselhet, ett samtal från sina goda vänner - svampplockarproffsen, som beslutat att det där med svampjakt är en färdighet de gärna vidareförmedlar till oss inkompetenta - ja, då hoppar man raskt i stövlarna och hänger på.

Så nu kan jag! Med tålmodig pedagogik, humor och en rå men hjärtlig ton har jag fått svampöga! Med pirr i magen har jag knatat runt och fyllt korg på korg med härliga trattisar. Rensat, förvällt, fyllt frys och mage. Jäääsiken, vilken tur att det finns vänner som svarar utan att man behövt ställa frågan! Och jisses vad gott det kommer att bli att kasta ner en rejäl näve trattisar i vinterns mustiga grytor.

Den enda som var missnöjd med utflykten var Sigge. Han fick nämligen gå kopplad. Eftersom området vi plockade i kryllar av björn ville jag verkligen inte att han skulle få för sig att det vore kul att lattja med en sådan. Har nämligen lite fördomar och tror att de där nallarna är ena kinkiga surpellar. Kinkig är däremot Sigge sällan särskilt länge. Han är mest glad.

Glada hoppas jag även ni är men för säkerhets skull ska jag kika till er nu och se hur er helg varit. :)

Awarded

2011-09-16T19:17:00.002+02:00

Har blivit förärad en award av Anneli med bloggen "I huvudet på Anneli"!

Så här snällt motiverade hon det hela:
Blås På Märta - Här har vi en blogg som bara kan beskrivas som poetisk och humoristisk på samma gång. Detta är en kvinna som kan beröra till tårar ena stunden och få en att skratta så man storknar i nästa; och ofta bara ler man igenkännande åt alla de fötretligheter man kan råka ut för i vardagen.

Förstår ni hur glad jag blev! Tack snälla du!

Awarden går ut på att svara på 5 stycken frågor. Så det är väl bara att blåsa på:

1. Varför började du blogga?
Blev nyfiken efter att en vän haft en extremt kort bloggkarriär. Vaddå inte våga? Man är väl den man är och står för det man säger och skriver? tänkte jag. Och jag är otroligt glad att jag började - för jisses vad härliga människor jag fått förmånen att lära känna! Generöst delar ni med er av er vardags berg-och-dal-banefärd! Skratt blandat med klokhet, tårar och klump i magen. Berikande!

2. Vilka bloggar följer du?
Ett helt färgrikt fång som ni här får ett litet axplock ur:
Knaada - Superesteten med vill-ha-hemmet. Nu även är känd från tidningar. Första gången jag gick in på hennes blogg möttes jag av en bild på hennes åderbråck. Och ibland klättrar hon nyförlöst och i full snöstorm upp och skottar av taket. För att vara snäll mot sotaren. Det går inte att låta bli att tycka om en sådan människa. På min köksvägg hänger hennes Knaada Manifesto på bästa plats och i mitt blogghjärta har den tokiga hälsingetösen värsta bästa sviten.

Mångmamman En av de vassaste knivarna i blogglådan. Har inte lyckats klura ut HUR många barn hon egentligen har. Eller hur hon med dreadsen fladdrande lyckas hålla ordning på dem samtidigt som hon kokar marmelad, syr väskor, skriver krönikor, bloggar och delar kaloririka frukostar med väninnorna. Att hon dessutom har humor, ödmjukhet, skärpa, nyfikenhet och avskyr särskrivningar gör henne till en mycket vacker orkidé i min bloggrabatt.

Fru Venus Den färgstarka galna åländskan. Eller bor hon egentligen på Åland? Mellan mars och november proppar hon sin blogg full av solstänkta bilder från sitt älskade Venusberg. Och simmar. I havet. Är det alltid sommar på Åland? Eller är det bästa Fruns värme och omtanke som gör att solen skiner och temperaturen stiger vartän hon går. Det tror jag. I mitt stora vida blogghav är hon Afrodite.

I kroppen min Kristian, exilmasen som naket och öppet skriver om sin kamp mot cancern. En kämpe och krigare som påminner om att livet inte alltid är glass och ballong. Och hur jäkla tacksam man ska vara över att få vara frisk. Hans livshunger och jävlaranamma känns som ett knytnävsslag i magen då man ynkar sina egna petitesser och problem. På min bloggstjärnhimmel är han min Apollo 13.

3. Favoritfärger?
På väggen: Maskulint babyblå. På kläder: svart.

4. Favoritfilm?
Åh, många! The Shining, Mandomsprovet, Den sista färden, Schindlers list, Jakten på den försvunna skatten, de flesta av Hitchcock, Love Actually, När lammen tystnar osv osv

5. Vilket land drömmer du om att besöka och varför?
Ptjaa, mnjaa.. Irland!

Nu är det meningen att jag ska skicka vidare awarden till 5 bloggare men jag får alltid sådana där sist-vald-på-gymnastikenvibbar av att välja ut så jag struntar i det. Säger istället: -Varsågod! Ni är alla värda awarder, fanfarer, konfetti och bubbel!
Trevlig fredagskväll på er, hörni! Puss&Hej!

Får man dränka sig var som helst eller måste man ha vattenpass?

2011-09-15T21:17:00.001+02:00

Idag hade jag ett efterlängtat frisörbesök inbokat. Slingor och klipp och pyssel och njutning. Givetvis blir jag kissnödig något så inibängen mitt i kletet. Vill ju inte störa mitt i artisteriet så jag kniper. Och kniper. Kniper lite längre. Och när frisören med ett "tadaaa!" visar skapelsen i nackspegeln och drar av mig skynket gör jag en tjurrusning in på muggen. Ser mig om efter en krok att hänga handväskan på. Hittar ingen. Kastar den i handfatet. Sliter upp byxorna och landar på toalettstolen med ett -Aaaaah!

-Aaaah:et förbyts snabbt till ett -Iiiiih! när jag inser att kranen i handfatet drabbats av poltergeist och står och sprutar vatten i min handväska. Full fräs! Niagarafall! Bindor som expanderar. Tamponger som exploderar. Tuggummin som kletar till sig. Ögonskuggor som blir festlig vattenfärg. Filofaxer som flyter omkring. Ja, ni fattar. Tog en halvtimme att få fason på eländet. Och då räknar jag inte med tiden torktumlaren!

Beklagar mig bittert för maken - rörmokaren - när vi är på väg hem efter jobbet. Finns där månne blandarexorsister att tillgå? -Åhåhå, säger han. Premiumdeluxblandaren med automatiskt ställbart sensoravstånd och ett avmonterbart temperaturvred vilket ger möjligheten till en förinställd blandningstemperatur på allmäna platser. Bara att flaxa med händerna så startar den. Hygieniskt och praktiskt det, serru! Finfina grejer! Har själv monterat just den du använde!

Alltså, borde det inte finnas varningstext på sådana där grejer?

Den människa som inte lever med saknad..

2011-09-12T21:00:00.000+02:00

Idag är det min mammas födelsedag. 69 år skulle hon blivit om hon fått leva. Trots att det är 16 år sedan hon dog kniper det i hjärtat när man åker till kyrkogården med sina rosor. Rosa - för det var hennes favorit.

Jag sträcker mig inte längre efter telefonen och vill ringa när jag brinner att få berätta något. Inte heller minns jag hennes röst om jag inte riktigt tänker efter. Men jag kan passera någon på gatan, känna en doft av Shalimar, hitta ett handskrivet recept eller ett födelsedagskort - och vips känns det som att hon fortfarande finns här. Kvar. Tror inte jag någonsin kommer att sluta sakna.

Från kyrkogården i hennes hemby tog Sigge, bästa maken och jag en promenad. Gick i barndomens spår bland välbekanta byggnader och stigar. Tror det är 10 år sedan jag gick där sist och jag häpnade över hur pytteliten badstenen vid badplatsen var. Den var ju ett berg i mitt minne! Passerade mormors hus. Mormor som dog veckan innan mamma. Tror jag fick en överdos sorg i den vevan. Blev lite överkänslig, nästan allergisk.

Saknar ni någon?

När mammor dör,
då förlorar man
ett av väderstrecken.
Då förlorar man
vartannat andetag:
då förlorar man en glänta.
När mammor dör,
då växer det sly överallt.

/Göran Tunström

These boots are made for walkin'

2011-09-09T14:53:00.000+02:00

Trist är det när en trilskande nacke fått mig att knarka kopiösa mängder Voltaren och det som är ÄN värre - minimera hängandet vid datorn!

Trist är det också att konstatera att "någon" gjort sig omaket att via proxy-server (sådan man tar till om man vill vara lite hemlig på internet) gå in på mitt inlägg om den förlorade vännen för att trycka dit ett "Jaha?". Ledsen, det blir jag. Men det går över ganska snabbt då jag inte längre envisas med att försöka förstå. Jag kommer nämligen aldrig någonsin tro på idén att krakel skulle kunna lösas genom att sopa under mattan, bli arg eller få människor att känna sig oviktiga. Och den där Jante har väl aldrig tillfört något gott, någonstans? Så vi minns det glada och allt skoj vi delat, okej? Lämnar resten därhän, deal?

Betydligt roligare än nackar och surdegar är att shoppa skor. Eller skor - gummistövlar! Väck med de läckande ihoptorkade gamla skrällena och *klicketiklick* har jag lagt beslag på ett par uuursnygga Hunter!

Har ni aldrig provat att beställa skor från javari.co.uk - gör det. För runt 600 får jag på några dagar stövlarna fraktfritt levererade hem till dörren. Pris för dem i svenska butiker är runt 1300. (Vilket med en kvinnas shoppinglogik innebär att man kan köpa ett till par skor eftersom man tjänat 700 pickadollers på ett mycket slugt sätt..)

Nu ska det vilas nacke, gås långpromenad i färggrannt lövregn, ätas äppelpaj och tittas på "Hur många lingon finns det i världen". Tittar till er i kväll. Kram å Hej. :)

Dra åt skogen!

2011-09-02T12:34:00.000+02:00

Öppnar man min ytterdörr och tar några raska steg runt uthuset hamnar man helt åt skogen. Sjumilaskogen. Bärskogen. Även svampskogen. Trodde jag. Gång om annan när jag traskat runt bland lingontuvor, gran och tall har jag mötts av glädjestrålande hurtbullar som under joggingturen ramlat med näsan i ett kantarellhav och plockat händer, fickor och tröja full. Ibland har jag generöst delat ut en hundbajspåse till fångsten. Har nämligen läst om karma.

Så jag trodde i min enfald att det bara var att gå ut och hämta kantareller.

Det var det ju inte. Tänkte att jag kanske bör ta mig utanför allfarstigarna. Att det var renplockat i de närmsta hoodsen. Så jag gjorde det. En koves. Rätt ut i urskogen. Inte hjälpte det! Herr Kantarell lyste med sin frånvaro. Trots att jag plöjt mig genom tät snårskog utan machete. Klättrat, med risk för liv och lem, ner i en bäckravin. Och upp igen. (Sigge passade på att ta sig ett bad. Jag avstod). Lyckats tappa bort väderstrecket. Totalt vilse bland björnar, tomtar och troll.

Som tur är (eller otur, beror ju på hur fäst man är vid mig) är min telefon utrustad med GPS. Så nu har jag hittat hem igen. Ger upp kantarelljakten. Trots allt är det ju fredag idag och då ska man inte kinka. Varma mackor med champinjonstuvning blir gott det!

En smula skeptisk blev jag när jag sprang på en annan virrhöna. Avtuppad.
"This parrot is no more! He has ceased to be! He's expired and gone to meet his maker! He's a stiff! Bereft of life, He
rests in peace!".
Monty Phyton sketchen om den döda papegojan dök olägligt upp i mitt huvud. Om ni minns den?

Mitt i skogen hade någon tappat huvudet. Totalt hjärnsläpp. Eller vad i hela friden är det där?!

Varför använda en massa främmande ord när det finns en adekvat svensk vokabulär?

2011-08-30T20:29:00.000+02:00

Pep häromdagen till av förtjusning över Mångmammans Facebookstatus där hon uttryckte sin förtjusning över ords härkomst och betydelse. För är det något även jag är fnissigt förtjust i är det just detta. Tyvärr har jag råkat märka att en hel del människor inte delar den fascinationen (!), tvärtom händer det att många ger mig en förundrad glosögd blick när jag full i hänförelse och viftande händer upphetsat förklarar vad t ex uttrycket "lägga rabarber på" betyder.

Men det är ju jättespännande! Alla borde väl känna ett enormt intresse över att just det uttrycket är en folketymologi av "lägga embargo på", dvs lägga beslag på. Att någon sedan jiddrade till det och embargo blev rabarber är ju lätt att förstå.

Och står någon med fogsvansen i högsta hugg borde de ju verkligen uppskatta att jag smyger fram och uppfodrande knackar dem på axeln för att sedan upplysa denne om att ordet fogsvans minsann kommer från tyska fuchsswanz. Att det inte alls har något med fogar att göra utan rävar. För att sågen liknar en rävrumpa.

Det är väl inte konstigare än att rabbla sportresultat? Eller prata trav? Tycker då jag! Rubriken är f ö ett citat av Gunnar Sträng. Cool farbror. Ironisk farbror. :)

Vilka är era favoritord?

Medan ni klurar på det kan ni njuta av lite öron- och ögongodis. The Tallest Man on Earth. Hiskeligt bra. Otroligt begåvad. Njutbar. Leksing.

Så länge hjärtat kan slå

2011-08-28T17:00:00.003+02:00

Här ser man fram emot en helg med raggsockor, god bok och kakelugnssprak och då dyker sommaren upp igen! Eftersom jag inte är den som är den tjoades ett glatt -Välkommen! fram och efter en snabb proviantering bar det givetvis ut till sjöss. Lycka!

Jag tror det är nyttigt för alla människor att ha en passion. Något som får det att spraka till på glädjekontot. Förmodar att ingen har missat att det är just båtlivet som är min.. Men! Trots att jag gärna guldpläterar det där båteriet och passionerat talar mig harmynt om ljuvligheten i det finns det ju vissa baksidor.

Tror visst meteorologerna haft kräftskiva och smuttat på en och annan snaps. För där prognosen under lördagen utlovade strålande sol var verkligheten en annan. Hällregn. Och åska! Ligger man till sjöss och blixten slår ner ett stenkast bort och dånet får tänderna att skallra.. Ja, då krävs tammetusan både trosbyte och en stor sprit innan man är människa igen!
Om ankaret draggar under natten så vaknar man av att båten står och slår mot bryggan. Och man ser framför sig hur ens noggrant fernissade badbrygga i ädlaste teak skavs och gnags till flis och massaved. Om en medelålders yrvaken och stel kropp då klämmer sig ut genom ruffluckan för att spänna ankartampen drabbas den garanterat av en elakartad nackspärr.

Fast här finns inga sura miner. En helt underbar helg har passerat. Vindarna var ljumma, sällskapet glatt, ölen kall, grilloset aptitretande, vågskvalpet synnerligen rogivande. Och att ligga inrullad i en filt på aktersoffan och räkna stjärnfallen på det höga svarta himlavalvet samtidigt som vågorna sakta vaggar en till sömns.. Själavårdande!

Är det höst på riktigt nu eller tror ni vi kan ropa: -En gång till! *klappklappklapp* för att få ytterligare en repris av sommaren?

Här sitter bästa maken och undertecknad och kuckilurar i solnedgången. När jag ser den här bilden blir jag, förutom varm i hjärtat, lätt fnissig över ölburkarna som står där och skämmer bilden. Kunde vi inte begåvats med smak för champagne åtminstone för estetikens skull! Men den var god, ölen. Och det där är verkligen så vi. När vi har det som absolut bäst. :)

Det finns inga nyckelord till låsta människor

2011-08-24T20:31:00.000+02:00

Åååh, vad jag tycker om bloggvärlden! Er! Idag har jag stött på två bloggar som tar upp det där med ord. Är tala silver och tiga guld eller var personen som sa att man inte ska slösa med ord en idiot? Ligger det outtalade ord och skaver och vill ut ur sinnesbyrån eller ekar rymden av vokabler som borde aborterats redan som tankefoster?

Jag tror på ord. På dess makt. På dess förmåga att kunna förändra. Till det bättre. Och för all del; att vissa meningar kan bli till en smärtande salthagelsvärm i röven eller som en törnekrona hårt lindad runt hjärtat.

Men ibland löser ord ingenting. Kan man inte nå fram med dem, blir man ständigt misstolkad, blir varje konversation en provokation, en argumentation, blir "hur mår du?" till klander och "det var länge sedan vi sågs" till krav, då blir man lätt utmattad, förminskad. En frustrerande gnagande känsla av att inte bli sedd och bekräftad för den man verkligen är ger livet sorgkant. Orden ekar tomma.

En vänskap som länge gått på konstgjord andning tog slut i somras. Men där jag trodde en gruvlig ledsamhet och saknad skulle slå ner klorna byggde istället en fridens lilla duva sitt bo. En liten ekivok frihetskänsla. Långa djupa syrerika andetag. Frisk luft. Det var vad som fanns runt hörnet.

Jag tänker aldrig mer slösa bort tid och hjärta på relationer där det inte finns en medveten önskan om att vilja varandra väl, vara viktiga för varandra, som bygger på omsorg och värme. Där orden vill förklara och förstå.

Självklart kommer jag sakna. Inte än. Men sedan. Och bara det som var bra. För jäklar vad magnifik vår vänskap var. Innan. Då vi såg, lyssnade, förstod. Och skrattade. Som vi skrattade! Åt orden. Då vi använde orden. Bollade, lekte, tänjde. Det var en fin tid. :)

Lite Mumford på det:

I'm siiiiinging in the rain

2011-08-22T09:26:00.000+02:00

Måndagmorgon. Brunväder. Och hällande spöregn. Knökar in mig i Fristads orangea galonställ format XXL som jag snott av maken. Keps på under huvan och ett snärtigt ryck i dragskon för att fixa en kikglugg. Redo för cykelfärd!

Kanske tror ni att den morgonritualen var något humördämpande. Men se där har ni fel! Ett varmt regn som kvillrar in i rännilar nedför nacken. Doften av galon. Och så fötterna, iklädda öppna sandaler och rosamålade naglar, som sticker ut nedanför uppkavlade byxben. Mumma det!

På håll ser jag en ung mamma med råttsvansprydd förskolestartande dotter. Båda utan regnkläder. En bil passerar utan att sakta in och en tsunami av regnvatten dränker dem. Jag är tillräckligt nära för att hinna se en bekymmersrynka forma sig i mammans panna. Och hur dotterns ansikte formligen exploderar i ett gigantiskt leende, sekunden innan hon börjar ta grodskutt i den dammliknande regnpölen. På fem meters håll ser jag mammans axlar sänka sig, ett resignerat leende sprider sig och när jag passerar hoppar båda två, gapskrattande, omkring i blöttet.

Så, måndagsusling, bring it on! I mitt sinne skiner solen och i min hand håller jag en rykande doftande Latte. Skitsamma att sandaletterna kippar och pyser för varje steg jag tar.

Hoppas ni fått samma smakstart på veckan som jag. Det blir en bra vecka det här, eller hur?

Tävla om Kurbits by Knaada

2011-08-20T13:39:00.000+02:00

Har ni sett? Nu kan ni kan tävla om Knaadas vackra kurbits! En så vacker tolkning av dalmåleriets favoritväxt att ögonen tåras och habegäret rafsar och rasslar i själen!

Eftersom jag av födsel och ohejdad vana är så mycket kulla det går att vara är jag barnsligt förtjust i just kurbitsar. Det känns så oerhört spännande med historien om hur kurbitsmålarna under 1700- och 1800-talet knatade runt med sina färgpytsar i gårdarna. Målade väggarna med motiv hämtade ur bibeln och så dessa frodiga, vällustiga kurbitsar som vällde ut över och kring motivet.

Man kan undra var de fick fantasin och inspirationen ifrån? I svenskan använde man ju tidigare ordet kurbits för gurkväxter, i synnerhet för pumpa och kanske kunde de målare som var begåvade med ett synnerligen estetiskt öga göra en 1700-tals-Kirchsteiger och hitta inspirationen där.

Maken är uppväxt på en gammal dalagård och svärmor har med fasa i rösten berättat om hur hennes far krafsade ner de vackra målningarna och med nöjd uppsyn kastade dem i elden. Spikade modern tretex på väggarna istället. Fint skulle det vara. Priset de målningarna betingat idag vill ingen i släkten ens fundera på..

Knaada har iaf tagit kurbitsen in i 2010-talet och skapat ett synnerligen vackert tryck! Tävla ni med, vettja! Fler kurbitsar till folket!

Och babords reling bär timjan, som rodnar likt morgonsol..

2011-08-16T19:12:00.001+02:00

*swooooosch*

Nä, det var varken Stålmannen eller Kapten Zoom som svischade förbi. Det var min semester!

Fyra (4) ljuvliga, underbara, livgivande, glädjesprittande, solgenomdränkta veckor. Har haft det så inibomben ljuvligt så det inte går att beskriva. Båtliv. Säger bara det. Hippieliv långt från kam och kosmetika. Guppat omkring på blåaste vatten med absolut noll koll på vare sig tid eller dag, ära eller redlighet. Blivit härligt brun. Fått simhud mellan tårna. Vilat. Kontemplerat. Läst. Skrattat. Nakenbadat. Grillat. Sett solen gå upp. Och sedan ner. Tror banne mig allt jag behöver i livet finns på en 23 fots motorbåt! (Förutsätter förvisso solsommar året om, men hey, det borde väl gå att lagstadga..)

Är i sådan skön harmoni med livet att jag inte ens iddes knorra när jag igår förvånat insåg att det var vardag igen. Arbetsmåndag. Rutin och disciplin. För allt är precis som det ska vara.

Så, bring on höstrusk och svinottor! Jag är redo, utvilad, stärkt och lycklig!

*Ha överseende om jag inom en månad börjar klaga igen. I min ålder glömmer man så lätt..*

För övrigt tror jag att man skulle bli en betydligt bättre människa om man var morgon man slog upp sina blågrå och yrvaket stack ut pipen genom fönstret möttes av sådana här soluppgångar. Och vyer.

Underbara semester

2011-07-18T23:38:00.000+02:00

Och så kom den, den härliga efterlängtade ljuvliga semestern. Och med den även minskad tid vid datorn och mindre tid för blogg. Så Märta tar lite paus. Skickar ett vykort då och då. Tittar in till er så ofta jag någonsin har tid och ro. Hoppas ni alla får en underbar sensommar, att solen skiner på er mellan regnskurarna och att smultronen smakar sötare än sött. Vissa av er har jag skyfflat över till Facebook för att kunna kommunicera lite snabbare med (jisses, vad kul det är att få ansikten till bloggarna :)!), är det fler av er som har Facebook - maila mig gärna ert namn på tantmarta(snabel-a)live.se så addar jag er där!

Kram på er!

Love lift us up where we belong

2011-07-11T10:59:00.000+02:00

Det bästa sättet för mig att landa i mig själv, stressa av, få fyr på livsgnistan och bara vara i nuet är att gå till sjöss.

Så det gjorde vi i helgen. Underbara Siljan! Några dagar fyllda av skinny dipping, lättjefullt strosande på stränder, badbryggefilosoferande, kremerande av övermarinerat kött på värdelös engångsgrill, regn mot rufftak där man ligger och slöläser, sjöbris i håret, fenderknarr när man vaggas till sömn av vågor som kluckar mot skrovet. Kärlek!

Jag fullkomligt älskar de där dagarna man tippar timglaset på ända och låter tiden ha sin gilla gång. De där få dagarna per år jag känner att jag verkligen är där jag vill vara. Till etthundra procent.

En vecka kvar till semestern och jag är banne mig som en unge inför julafton. Snart, snart, snart!

Barfota utan strumpor och skor

2011-07-05T11:36:00.001+02:00

Note to self:

Om din hundvalp får för sig att rymma, ta då inte upp jakten barfota.

Plöj inte genom trettiofjorton villatomter såvida du inte är säker på att ägarna noggrant eliminerat varenda brännässla. Ränn inte efter valpen på två kilometer asfaltsväg. Speciellt inte om du tänker kuta i mitten av vägbanan, flaxande med armarna som en galnakosjukebesmittad fetlagd höna.

Gäller särskilt när den sk bilburna ungdomen (bah! Ungdom my ass!) har något mystiskt event och har rullat ut sina skrothögar för att visa röven och kasta ölburkar på valpjagande kvinns.

Vråla inte efter hjälp av maken. Du kommer finna det mycket irriterande att du hör skratt och skrål och röster medan ingen, inte en endaste en, hör dig. Tanken: -blir jag någonsin styckmördad på min egen bakgård kommer ingen märka det!, kommer nämligen att slå dig mitt i vrålandet.

Fortsätt inte jakten genom snårskog och buskage. Över stock och sten. Under staket. Genom huggormsbebodda marker. Inse att jävulen har tagit över valpen. Vänta in exorcist. Ge upp!

Och när valpen, Sigge Satan, väl återgått till att vara söt och rar och infångningsbar - sälj då inte kraken till din ömma fader för 11 kronor i rent vredesmod!

mvh
Märta - med ömma fötter och en valp återköpt för 12 kronor.

Äter knäckebröd i sängen och skiter i konsekvenserna

2011-07-01T15:44:00.000+02:00

På Facebook pågår idag eventet Negativa Dagen. En dag där vi osociala facbookeiter uppmanas att skippa statusar som skroderar om fredagsmys, vitt vin & räkor, prommisar, söta hjärtan etc. Helt enkelt vara lite mer mänsklig och mindre perfekt.

Satt just och fnulade på vilken min status för dagen skulle bli. Men tror ni inte på faen - just idag har jag absolut ingenting att beklaga mig över. Gnälla på eller om. Eller kan man ynka över att man inte har något att ynka över?

Har haft ledig dag. Lattjat med och skogspromenerat hunden. Läst några kapitel i en bok. Såsat omkring med godmodig uppsyn. Sniffat på nyutslagen ros. Petat i rabatt. Skrattat åt sökordet "Äter knäckebröd i sängen och skiter i konsekvenserna"-sökningen som av någon mystisk anledning lett en förvirrad googlare in i mitt lilla näste.

Och det kanske är det som är knepet. Att äta det där knäcket med gott humör. Skita i smulorna som irriterar och skaver. För det ÄR gott att leva. Eller hur var det Galenskaparna uttryckte det: Det ska va gött å leva annars kan de kvetta..

Hoppas ni får en riktigt skön helg! *knus klem kram*

Respekt är kärlek i civila kläder

2011-06-30T11:50:00.000+02:00

Boxningens regler baseras på de sk Queensberryreglerna. En match består av 3 till 12 ronder på vardera 3 minuter. Det finns tre sätt att vinna en match på: Knock-Out, teknisk Knock-Out och poäng. Ett sista alternativ är uppgivet; någon av seconderna kastar in handduken.

Våra kombattanter står upp ännu efter att gong-gongen förkunnat att den 12:e ronden är över. Lika segervissa båda två. Båda lika övertygade om att segra på poäng. (Även om båda föralldel är fullt medvetna om att en hel del skamgrepp och slag under bältet utdelats..) Båda är lika säkra på att få mötas av publikens stående ovationer, ett hejdundrande konfettiregn och att segerrusigt få jabba runt till "Eye of the tiger".

Så bidde det ju inte.. Domaren utsåg givetvis Sunt Förnuft till segrare! Våra kombattanter blev förvisade till varsin ringhörna med en dumstrut på huvudet följda av ord som: Fy dig! Skämmes!

Sunt Förnuft hade förnöjt följt matchen från första parkett. I 12 ronder hade Sunt Förnuft skrattat så hon satt PopCorn i halsen och sprutat Cola ur näsan. Aldrig någonsin hade hon sett ett så vansinnigt skrattretande spektakel! Sunt förnuft hakade fast prispokalen under armen och drog vidare till närmsta bar för att fira segern tillsammans med sin broder Ansvar och sin syster Förtroende. *theend*

Vet ni, ibland blir jag alldeles matt över hur människor behandlar varandra..

Fast midsommaren var underbar. Klockers och kanoners. :)

Shall I compare thee to a summers day

2011-06-23T23:42:00.000+02:00

Midsommar i Dalarna. Majstänger hivas hit och dit som i ett gigantiskt plockepinn. Fioler gnisslar och gnylar. Myggorna bits. Regnet öser ner. Solen flinar oväntat till. Snapsen hälls innanför västen. Knätofsar virvlar. Sillen tog sig vatten över huvudet och blev inlagd. Björkarna skyler sig efter att blivit avklädda lövruskor i mängder. Små grodhopp tas. Enebärssnår rundas. Den mest omusikaliske äro musikant osv osv osv.

Allt är tradition. Allt är precis som det ska vara.

Och i min midsommarkrans binder jag i år in de allra raraste blommor. Färgstarka. Doftande. Vackra. Uttrycksfulla. Originella. Praktfulla. Storslagna. Unika var och en på sitt eget alldeles speciella sätt. Det är NI go vänner.

Tack för att ni finns och en sjusärdeles extraordinärt skön midsommar på er!

Låt denna ring för dem vara tecknet

2011-06-19T16:36:00.000+02:00

I veckan slog jag till och köpte en vacker liten festblåsa. Prislappen var lite väl hög men ska man på bröllop vill man ju vara fin! Slank visst med ~~tre~~ ett par skor också. Ska man slå klackarna i taket ska det ju göras med stil. Tänkte jag.

Slogs inga klackar alls! Rullades inga hattar heller för den delen. Tillbringade natten till lördagen kramandes toalettstolen. Vändandes ut och in på hela innanmätet. Modern till alla magbaciller kom på oväntat besök. Och hon fick fanimej inget Gevalia!

En darrande illamående människospillra lyckades iaf på lördagsmorgonen knöla in sig i bilen och åka de 20 milen till Uppsala. Övervara vigseln i Domkyrkan. Och kallsvettig låta sig bilas tillbaks samma väg. Skämdes som en hund när jag tänkte på sabbad bordsplacering och att inte dela deras stora dag fullt ut med dem.

Men vet ni, jag är så himladens glad att jag ändå orkade åka dit och åtminstone få dela vigseln med de lyckliga tu! Så otroligt vacker det var. Och hur lyckliga de såg ut. Och musiken sen! Kärlek det är grejer det!

Paint me as I am, warts and all

2011-06-17T10:02:00.003+02:00

Många gånger de senaste åren har människor fått mig att fullständigt tappa hakan av förvåning och känna den där illvilliga besvikenhetsigelkotten spärra ut taggarna i magen. För jag har så väldigt svårt, infernaliskt svårt, att acceptera att människor säger saker bara för att göra sig fina, snälla, ligga bra till, lisma sig till gillande under falsk flagg.

Och jag pratar inte om de där små vita lögnerna vi alla till mans drar till med ibland. Kanske för att orken tryter. Tiden inte räcker till. Viljan saknas. När man tillåter sig att vara lite smått egoistisk. Eller då man ytpratar och verkar intresserad av den Mellansvenska Hackspettens liv och leverne för att bordskavaljeren/kollegan/fotvårdsterapeuten råkar vurma för just detta ämne.

Kappvänderi är nog ordet jag söker. En snabb slick på pekfingret, upp med det i luften för att se vartifrån det blåser och så ett raskt kliv över till en annan åsikt och ståndpunkt som passar bättre för dagen. Eller sällskapet. Nytt umgänge - nya åsikter. Brist på integritet helt enkelt.

Jag tycker om äkta människor. Riktiga. Warts and all-människor. Er som kan plocka fram en tanke eller en känsla och verkligen veta varifrån den kommer. Eller åtminstone vågar fundera på varifrån den kommer. True colors. Att orden som sägs är sanna. Raka rör. Inget ljug för att ligga bra till. Ta lätta poäng. Inget onödigt hötorgskonstnärligt låtsas.

För enligt mitt sätt att se får du tycka, tänka och känna precis vad fan du vill - så länge du inte brister i respekt, omtanke och empati mot din omgivning. Och jag kommer att tycka om dig, inte trots, utan för att, du är just den du är. Men please - no smoke and mirrors! Och please - inga flashbacks eller inblickar genom att under inbillad anonymitet blogga om det absolut privata för att såra människor jag bryr mig om.

Av naturen är jag löjligt mesig. Men inkräkta på det som är viktigt för mig och jag blir en bitch. Kalla mig gärna rivjärn. Jag tackar och bockar och tar emot. För priset på min integritet är jäkligt högt. Billig kommer du aldrig att kunna kalla mig.

Tack och lov har jag lärt mig att så länge jag ser till mina egna gränser kommer ingen någonsin rubba min balans. Kanske får jag lite skavsår på hjärtat. Konstigt vore väl annars. Men inga huggtänder längre. Fast jag vet i ärlighetens namn inte om det är så bra.

Jisses, vad jag önskar mig lugn och ro, en ärlig rak kommunikation och förbud mot förutfattade meningar. Och semester! Semester vill jag också ha!

mvh
/Sur-Märta

You keep on knocking but you can't come in..

2011-05-31T12:16:00.000+02:00

Det var en gång en ~~lagom~~ skapligt tjock tant i sina bästa år. Tanten kände sig lite ledsen. Som att ingen såg eller hörde henne. Var gång hon försökte ta kontakt ignorerades hon. Det var som att orden hon skrev inte fastnade någonstans. Som att dörrar stängts och luckor satts för fönster. Ensamt och eländigt, var vad det var. Erbarmligt och jämmerligt.

Men likt var tant med självaktning la hon sig sannerligen inte platt ner och snyftade. Utan hon repade humör. Ett sjujäkla sådant dessutom.
-Heflettes jävla skitblogger!, vrålade hon i dagarne sju. (censurerad version) Tryckte hårt och aggresivt på tangentbordet och dunkade på bildskärmen. Kastade onda ögon och googlade voodoo for dummies. Hjälpte ju föga..

Men så, pris ske Gud och John Pohlman, skymtade hon en ljusglimt i tillvaron. Änteligen kunde hon åtminstone komma in på sin egen blogg. Och därmed förhoppningsvis kunna kommentera och läsa era bloggar.

Men tro nu inte att veckan enbart gått i vredens tecken. Igår fick jag glädjefnatt och en sådan där härlig fluffig känsla i hjärteroten. Vad låg inte i postlådan om inte ett vykort från bästaste Knaada . Ett vykort med hennes sagolika Knaada Manifesto 2011 på framsidan! Tusen tack! Snigelpost is da shit!

Ett tips är att nu på direkten ruuusa in på hennes webbutik och spana in hennes helt otroliga alster.

Klicka HÄR och kliv in i ett veritabelt smultronställe för ögon och själ.

Kärlek het som chili

2011-05-23T15:16:00.000+02:00

Tammetusan om vi inte grejade det! Överlevde hela baletten även om ingen skulle få för sig att påstå att jag ser pigg ut just idag! Påsar under ögonen och tassar som sviiider efter intensivt spring och synnerligen glatt sprättande på dansgolvet!

I fredags hade jag starka planer på att sno en båt och gå till sjöss. Rymma. Desertera. Smita bakvägen. Med en rygg som värkte satan lyckades jag sno ihop en chilli som blev så stark att tungan domnade av, ögonen tårades och snoken började droppa. Tydligen är chiliflakes en smula starkare än chilipulver.. Visste väl inte jag! Gråtfärdig var ordet! Efter ett något dramatiskt utspel och insikten om att jag vid ett förvirrat tillfället lovat det där med nöd och lust lismade jag till mig en tid hos kiropraktorn. Och när jag låg där och blev brutaliserad kom jag minsann på att jag sett en film vid namn Kärlek het som chili och bestämde att maten inte alls var förstörd utan enbart en symbol för vår kärlek. Inte kotknackarens och min utan den mellan P och mig, alltså. *slug*

Och vilken fest det blev! Farmen invaderades av cowboys då temat var Texas. Galna upptåg. Världsbästa toastmasters. Musik så att tältduken fladdrade, propparna gick och strängarna gick av. Rumpskak och bensprattel av varierande stil. Favoritrösten framförde favoritlåten. En förfärlig massa fina presenter. En extremt snygg 40-åring. Fabulösa gäster. Skratt, skrål och skoj långt in på småtimmarna.

Halvfem på morgonen bäddade jag ner en lycklig och nöjd jubilar som yrade om att det minsann var det bästa 40-årspartaj han någonsin haft. Och det hade han ju alldeles rätt i. Varm i hjärtat somnade jag med insikten att trots pajad rygg och kryddfadäser hade P fått precis det han önskade sig i 40-årspresent - En rejäl inspark i "vuxenlivet" tillsammans med de människor som betyder mest för honom. Kan jag vara annat än nöjd?

Ryggradslöst!

2011-05-19T10:05:00.001+02:00

Ibland när man glider omkring här i livet på sin med kärlek, blod, svett och tårar ihopknåpade lilla räkmacka, då kan det hända att man halkar på den där rejäla klick med majonäs man petat dit.

Rutschar till och gör ett oförhappandes svanhopp. Hamnar av någon outgrundlig anledning mellan mackan och assietten. Så att det som verkade så roligt och seframemotigt och spektakulärt vansinnesskoj blir en tyngd som plattar till en. Istället för att vara härligt förlängtansfullt!

Vad jag svamlar om? Jorå, käringen har fått ett rejält ryggskott! Svider lite, om man ska uttrycka sig sparsamt och behärskat. Känner mig inte så studsig. Känner för att ligga raklång i bingen insmord i liniment, kramandes en vetevärmare med en massör inom gnällröstigt räckhåll.

Och det skulle jag nog gjort. Om det inte vore för den lilla pikanta detaljen att vi har 50 gäster på intågande! Det ska resas tält, riggas scener, dekoreras med blommor och blader, hängas serpentiner och festliga ljusslingor. Dessutom har jag i något obevakat ögonblick hävt ur mig att jag ska laga mat till dessa bedårande och efterlängtade gäster! Dessa härliga mänchor som invaderar farmen av en endaste anledning - på lördag fyller min högt ärade och älskade make 40! Not so much toyboy any more!

Aja, håll tummarna för mig, för inte ens en invalidiserad stackars kropp ska sätta stopp för att P's inträdande i vuxenlivet sker med rejält buller och bång!
*andas djupa behärskade andetag, googlar "festfixare till slavlön uthyres" och trycker igång laserpekaren*

Dagens kris är morgondagens skämt

2011-05-13T21:58:00.000+02:00

Några skälvande dagar har jag varit övertygad om att jag hamnat i fyrtiotreochetthalvtårs-trotset. Traskade nämligen i frid och fröjd till frisören för att snipsa av de obligatoriska 1,42 centimetrarna. Men när jag sitter där och bläddrar i Se&Hör och sippar automatkaffe hör jag mig plötsligt kraxa:

-Äh, smeta i några kilo blekmedel när du ändå är i taget. Make me suicidal blonde!

Och det gjorde hon ju givetvis. Är ju liksom frisörsalongernas affärsidé att tjäna kosing på nycker och infall och önskningar om ett nytt roligare liv medelst quick fix.

Kände mig lite rebellisk och vågad när jag traskade till jobbet nästa dag. Den musgrå kontorsråttan goes blondie! Fränt! Vågat!

Vet ni vad som hände? Absolut ingenting! Ingen märkte något! "Du ser pigg ut idag", fick jag höra. Pigg?! Har jag alltså inträtt den ålder att DET ska tas som en komplimang?! Pigg? *fnys*

Så nu funderar jag på att pierca ögonbrynet. Eller tatuera mig. Fast då kallas det väl medelålderskris och inte trots. Och ska jag krisa ska det aldrig någonsin handla om utseende. Eller ålder.

Har ni ålderskrisat någon gång?

Hello?! Is there anybody out there..?

2011-05-10T11:34:00.000+02:00

När ens datorskärm på arbetet säger *POFF!* och livsanden lämnar den i form av en illaluktande rökslinga har man två alternativ:

1. Ta sin själ och gå ut att glädas åt den store gudens håvor (eller gåvor eller hur det nu var)
2. Hysta ner gumpen på chefsstolen, sparka igång direktörsdatorn, som är kliniskt befriad från programvara som skulle tvinga mig att utföra något som helst vettigt arbete, och krita ner ett livstecken till sina mycket saknade bloggvänner där ute i sajbärspäjs.

(Ett alternativ 3 existerar också: Att plugga i sladden från dirrens bildskärm i min egen dator men eftersom min spjutspetsinkompetens ligger just på det datortekniska området har jag ingen aaaaning om hur det går till..)

Nåväl, jag lever, och saknar er, trots att jag lurkat runt på era bloggar lite ordlöst inkognito och osocialt.
Valpen Sigge, my pride and joy, växer så det knakar! Han är en sådan ljuvlig liten (nåja, liten var en underdrift - numera är han ett 5-månaders muskelpaket på 26 kilo.) pälsboll att hjärtat svämmar över!

Men nu är småvalpstiden över, jag börjar bli social igen och som sagt: -Jisses, vad jag saknat er!

Hur mår ni? Hur har ni det?

Vilket hundliv!

2011-01-17T15:18:00.000+01:00

Hej! Jag heter Sigge! Det är jag som med min oemotståndliga charm och sprudlande personlighet håller Matte Märta borta från bloggvärlden. När jag flyttade in till henne och P tyckte jag de verkade lite kufiska. Pratade med löjliga barnröster och tittade på mig som vore jag ett marsvin. Eller en katt! Förståeligt förvisso - Jag är faktiskt rätt söt! Men mest är jag tuff och cool. Och klok. Och ödmjuk!

Anyhoo, jag börjar få pli på dem nu! Har lindat dem totalt runt min tass s a s. Skäms inte ett dugg för det. De ser mest glada ut. Ibland låtsas jag t o m komma på inkallning och göra vacker tass. Men bara om jag får godis. Eller ett ben. Eller får röja runt som en furie på gården. Då brukar de skaka på huvudet och kalla mig illbatting och galning och bärsärk. Fattar noll.

Hoppas att de snart får någon ny hobby. Och slutar hänga mig i hasorna hela tiden. Tycker faktiskt inte att de behöver stå och applådera och blåsa upp sig av stolthet bara för att man slår en drill. Och fatta hur pinsamt det är när de diskuterar storleken på mina poopoo's! Hallå, liksom!

Men jag är glad att dom tycker om mig. Och att de ser lyckliga ut. För jag trivs liksom här hos dom. Blir bra det här. Bara kattskrället slutar bli så överdrivet sur bara för att man knaprar honom lite på svansen..

Vi ses å hörs. Blåtungade hundpussar på er! Matte saknar er och tänker på er! :)

Ett riktigt Gott Nytt År!

2010-12-31T23:28:00.000+01:00

Hörrni! Tack för 2010. Nu blåser vi på och gör 2011 till ett ÄN bättre år! Tack för att ni finns. För mig är ni guld värda! *Kraaam* :)

Om det fanns drömmar till salu, vilken skulle du köpa?

2010-12-29T20:30:00.000+01:00

Jäklar vad jag har sportat! I den skinande vintersolen gav jag mig ut i skidspåret. Stakade kilometer på kilometer i underbar terräng. Allt jag såg var spåret framför mig och snöklädda granar. Kylan bet i kinderna, näsan droppade och det var alldeles underbart!

I hukande position med stavarna klämda under armarna som vore de små kuvertväskor susade jag ner för branta nedförsbackar. Inga vurpor. Full balans. Lycklig, var känslan som for genom kroppen.

Det vill säga tills jag vaknade! Av ett bestialiskt sendrag i vänster vad. Torkade förvirrat bort lite dregel från kinden och insåg till min besvikelse att jag inte alls var någon skidatlet! Torrskidat i sängen. I sömnen. En stark känsla av epic fail drabbade mig.

Efter några koppar starkt kaffe insåg jag vem jag kunde skylla mina hurtiga skiddrömmar på. Huskatt! Ni vet hon den där som när hon inte brottar omkull folk jagar sin arme man i skidspåret! Minsann om det inte är hennes bloggande om vådliga skidstrapatser som satt griller i huvudet på mig! Tack för det, Katten! ;)

Det positiva är ju att jag med mitt förmodade bensprattel och armvevande förmodligen brände någon kalori där i sömnen. Sån motion är bra motion. Det negativa är att jag nog hellre hade haft någon het exotisk dröm om George Clooney. Spar den till 2011 så. Eller om jag kanske ska köpa ett par skidor?

Vad vill ni drömma om? Om ni fick välja?

Klämtande klockor och allmänt gnäll

2010-12-28T13:40:00.000+01:00

Men hörrni?! Vem i hela friden kom på det där med att skippa mellandagarna iår? Eller ja, de finns ju här men i mina ögon liknar de mer gråvardag än glassig mellandag. Jag menar, här sitter jag på jobbet istället för att hasa omkring i mysbrallor och fårskinnstofflor och äta praliner och läsa böcker framför brasan. I hemmet! Vafalls!? *surar*

Å andra sidan rafsade jag runt i Paradisasken härom kvällen och hittade bara ett knippe körsbär-i-likör - chokladaskens stackars oälskade mobbingpralin. Ett tecken gott som något att det var dags att lägga ner juleriet och återvända till kontorets trygga famn.

En sak som är bra med att jobba är i alla fall att jag har tid att tänka. Tänka på den där listan man envisas med att göra såhär på årets sista dallrande dagar. Pros & Cons 2010. Hualigen säger jag bara! Här ska skrapas ihop nyttiga lärdomar, svidande näsbrännor, mental tillväxt, tecken på mognad och klockrena insikter till förbannelse.

Eller är det tillåtet att bara stryka ett streck över skiten och säga: Hej 2011! Snygg du är! Nu blåser vi på och glömmer allt det gamla, va?

(För effektens skull kan man även rida in i en solnedgång. Tyvärr har jag ingen häst. Och man kan ju aldrig vara säker på att solen överhuvudtaget syns bland all virvlande snö. Så jag skippar nog det. Får göra en mental bild istället. Har hört att det ska vara bra. Det där med att visualisera. Men det kanske bara är lureri? Såå 2010. Typ.)

God Jul!

2010-12-23T19:32:00.001+01:00

Här inne sitter jag och trycker. Klämmer i mig småkakor, ischoklad och skinkmackor. Lyssnar på julmusik och mår finemang. Motar kylan med kalkelugnsbrasa, levande ljus och en kubik ved i köksspisen. Kan inte påstå att jag lider nämnvärt..

Vill sända alla er underbara, härliga, finurliga och humoristiska bloggare massor av kärlek och ett hopp om en helt vidunderlig julhelg!

*Kramar om och sprinklar glittrande snöstjärnor*

Det var på håret!

2010-12-12T12:51:00.000+01:00

Pigg och glad igen! En natts god sömn och ett alldeles förfärligt härligt pepparkaksbak med många skratt tillsammans med P och allrakäraste vännerna gjorde minsann susen.

Några drinkar. Ett barbesök. Skrattattacker. En drink till. Lite efterfest. Fler skrattkollapser. Mmm, det är tydligen receptet för att få livsandarna att blåsa på!

Kan t o m skratta åt det faktum att jag i ett förvirrat ögonblick bad P kladda i lite blekmedel i mitt hår. "Gör lite tunna fina slingor här och där. Ska se naturligt ut. Lite somrigt och lätt solblekt".

Gick väl lite sisådär då.. Kanske var han lite väl kreativ. Ståtar med ett lätt rosa/gul/aprikos-aktigt barr numera. Konstnärligt på något sätt. Intressant. Originellt. Lite vågat!

Kan inte påstå att P stod högt i kurs där under några kritiska timmar. Onda ögat kan ha varit i farten. Arga rösten. En viss svavelosande språkbrutalitet. Men vad kan man göra annat än att skratta åt eländet? Finns ju mössor! Och tackochlov utbildade frisörer som kanske kan rädda mig från min nya look.

3:e advent, hörrni! Jäsiken vad tiden susar iväg! Sköt om er i vinterkylan. *kramar om*

Ain't no mountain high enough. pfft!

2010-12-10T19:29:00.001+01:00

Någon gång läste jag om hur såna där pellejönsar som bergsbestiger har det. De klättrar och klättrar, förfryser lemmar, ramlar ner i raviner eller ner för stup men fortsätter ändå. Uppåt. Uppåt. Tar en skvätt syrgas. Knaprar torkat kött. Fokuserar på målet. Och herrejössemej! Rätt vad det är står de där på K2. Själva målet, liksom. On top of the world.

Men det är här det tragikomiska infinner sig. Okej, de är lite lagom trötta och slitna, men ändå.. Vet ni att de är få av de där klättrarna som upplever segerruset, euforin när de står där. Inget sug på varken konfetti eller champagnekorkssmällande har de. Vet ni att de är så trötta så det enda de vill är att peta dit en flagga eller lägga en sten på något röse och ta sig ner igen. "Hej på dig du K2. Kul att ses. Ring inte mig jag ringer dig. Måste kvista nu. Det är inte dig det är fel på utan mig". Och så tar de långa benet före och rusar ner, hem, så fort det bara går.

Tror jag förstår. För nu har jag gjort klart jobbet jag drog på mig. Knackat klart alla de där siffrorna. Slagit igen pärmarna. Gjort vad jag kunnat. Och jag är bara trött, trött, trött. Inte ett dugg glad. Eller nöjd. Eller lättad. Än. Hjärnan känns lätt överkokt och jag önskar där fanns en kontakt att dra ur. Nollställa. Boota om. Rensa hårddisken. Kanske installera ett nytt förbättrat operativsystem rentutav!

Fredag är det visst också! Kan verka ofint att dra täcket över huvudet men det är nog precis vad jag tänker göra. Imorgon låter som en mycket bättre dag att smälla champagnekorkar på.

Säg hej till Sigge!

2010-12-05T22:21:00.000+01:00

Jahapp! Gick ju precis som förväntat. Blivit med valp! Åkte dit för att bara kika och möjligtvis sniffa lite. Jo men hej du! Hjärtat har erövrats, händer har skakats, muntliga avtal upprättats. Och jag är så himladens glad! Tydligen hette han Sigge, vår lilla chow. Han tittade på oss, vi tittade på honom och Sigge var namnet som poppade upp. Tänk så det kan bli! Nu vill jag att fem veckor ska gå fort så han får komma hem till oss! :)

För övrigt drabbades jag i veckan av ett sånt där Carpe Diem bryt. Snickrade upp en lapp med följande klokord på anslagstavlan vid mitt skrivbord:

Life is short!
So be happy, forgive quickly,
kiss slowly, love truly,
laugh uncontrollably
and never regret anything that made you smile!

Hur jag hanterade det? Joråsåatte.. Tog på mig ett gigantiskt obetalt arbete bara för att vara snäll mot en människa jag i princip inte känner. Så jag sitter och knattrar siffror. Och reder ut pappershärvor. Muttrar över mig själv. Och det är i princip det enda jag hinner med! Ibland undrar jag hur jag är funtad!

Så, kära härliga bloggvänner, tro inte att jag glömt er! Hoppas ni har en riktigt skön 2:a (!) advent! *KRAM*

Inte det minsta luguber..

2010-11-28T15:36:00.000+01:00

Första advent! Frukost i form av lussebulle och varm choklad. Soffmys med knastrande kakelugn, fårskinnstofflor och stickig filt. Ute får nordanvinden blåsa svinkallt bäst den vill - jag stannar inne!

Dagen började med att jag blev alldeles full av fniss. En god vän hade som Facebook-status ondgjort sig över Luther, Mammon och Jante varpå jag replikerade att "de där lugubra stofilerna är inget att lyssna på". Fick ett förvirrat svar och en påpekan om "Luguber?! Förlästa fruntimmer som svänger sig med mystiska ord!".

Men jag älskar ju ord! Har alltid gjort. Läser SAOL på muggen. Blir stirrig om jag inte snabbt kan slå upp ett ord jag inte begriper. Prisar Google som snabbt ger svar och minns ivriga små barnfingrar som slog i uppslagsverk och ordböcker på den gamla goda tiden då kunskap var lite knepigare att håva in.

Men förläst.. Ptjaa, ordet luguber (dyster, mörk, trist och lite skrämmande) blev en del av mitt ordförråd tack vare Bamse! Fanns nämligen en elak trollkarl i min barndoms favvoserietidning. En elak jävel vid namn Luguber. Minns än idag hur förvånat glad jag blev när min teori om att det konstiga namnet måste vara ett ord med betydelse stämde..

Så jag skrockar för mig själv. Och känner mig lite som en bluff. Bamse, liksom..

Nu, äntligen, ska jag rusa runt och se vad ni har för er just idag. Den första advent! *KRAM*

Valpsjukan slår till!

2010-11-22T09:54:00.000+01:00

Jodå, valparna har kommit! En bunt skrynkeltrynen så ljuvliga att hjärtat blir alldeles rosa och fluffigt. Tyvärr ser det ut som att de blir korthåriga. Och jag vill ju helst ha en långhårig Chow..

Men sen är det ju det där med ödets nycker..
Kanske är det så att det stårt vårt namn på en av dem iaf. Om några veckor får vi komma och sniffa på de små gynnarna och jag är skeptisk till om jag har pansarhjärta nog att säga: Tack, men nej tack!

Skrivtorkan håller tyvärr i sig. Liver rullar på lite novembergrått men med doft av pepparkaka och hyacint. Inte mycket att orda om men inte heller mycket att klaga på. För mycket vardag och för lite lek, helt enkelt. Bekvämt, enkelt men tråååkigt!

Kram och må bäst! :)

Vem tusan har hällt kvicksand i mitt timglas?!

2010-11-13T13:13:00.000+01:00

Hej. Jag heter Märta och är en usel bloggare. *Hej, Märta!*

Alltså, dagarna rullar förbi i en rasande takt. Ena sekunden måndagsgnäller jag för att i andra sekunden ha fredagssprattel i benen. Tar mig inte tiden att blogga och hinner inte förbi er och säga hej. Dåligt!

Därför blev jag glad när jag fick en utmaning av Anneli. En spark i röven som skulle tvinga mig att skriva några rader. Gick si så där.. Först frågan var: Nämn 4 TV-program du tittar på.

Förra hösten, när den där nedrans väggen slog mig i nyllet, slutade jag titta på TV. Kunde inte hänga med, behålla koncentrationen eller för den delen komma ihåg vilken dag eller tid programmen jag ville se gick. Så jag blev liksom avvand. Nu för tiden ser jag nyheterna och möjligtvis något debattprogram.

Och det kan ju låta bra. Massa tid frigjord till annat etc. Pfft! Fattar ni hur väck man blir i det sociala livet när man valt bort TV-tittandet! Känner mig som en retard när jag sitter i fikarummet och kollegorna försöker kallprata om senaste avsnittet av Bonde Söker Dräng. Kliar mig i hövve över Facebook-statusar som: Neeej! Inte Geir!

Aja, blir nog någon ordning på det där med. Just nu är jag mest uppspelt över att det finns en Chow Chow-tik som vilken dag som helst ska få valpar. Finns där en röd långhårig hanhund i leveransen är den vår!
Och eftersom jag fyller 40 för tredje gången imorgon räknar jag kallt med att det blir så. *håller krampaktigt tummarna*

Puss & Kram på Er! Nu ska jag gå på besöksrunda hos er! :)

Livet är en färs!

2010-11-07T19:04:00.000+01:00

Har ni tänk på hur frustrerande det är när orden liksom tar slut. Eller egentligen inte orden. De bloggbara ämnena. Eller egentligen inte de bloggbara ämnena heller. Inspirationen kanske! Har förslösat lite väl mycket energi. Varit lite besviken. Släppt en hel massa gnälliga mentala fisar. Bollat med tanken på om jag är för snäll eller för oförstående eller helt jäkla korkad. Och hur kul är det att skriva om?!

Men tack och lov är det minsann inte bara bitterhet och lidande på Märtafronten. Hur skulle det se ut?!

Häromkvällen när jag i godan ro halvlåg i soffan blev jag abrupt störd i mitt Spindelharpan-parti. In stövlade ett stycke månskensbonde med ett enormt köttberg. Tydligen hade P shoppat loss på 1/8-dels nötkreatur. Bara sådär. Kreaturet var en gigantisk oxe. Frigående och klappad på mulen. Sex stycken kossfruar hade tydligen den vällustingen. Och en kastrerad tjur som bäste hagvän. Låter ju trevligt. Förutom den där lilla detaljen att jag aldrig kommer att våga åka igenom hans hemby fortsättningsvis. Ni kan ju tänka er alla de där kossfruarnas blickar. Och kalvarnas illvilliga blänganden! Kolla! Där är de där jävlarna som åt upp Pappa! Hu!

Nåväl. Inte för att jag riktigt förstår hur P tänkte där. 55 kilo kött till ett hushåll på två personer. Blir några köttärslimpor det..

Skaru med in på en stänkare?

2010-11-01T19:19:00.000+01:00

I helgen var det meningen att det skulle vara Höstfest här i byn. Såg fram emot det. Känner att det är läge att få in lite friskt blod och nya tankar i bekantskapskretsen. Bonda lite med sköningarna i hoodsen, liksom. Och så blev det inställt!

Mest besviken blev nog P. Han blev så besviken att han ringde runt och bjöd hem grannarna till oss istället. Vi har ju vår lilla gårdspub att stoppa folk i. Där är det inte så noga att ta fram något finporslin och Kosta Boda glas. Pappersduk, plastglas och en skrälldus stearinljus fixar stämningen på nolltid!

Själv var jag mer skeptisk. Tycker det är lite betungande med det där värdinnandet. Det ska kallpratas, ageras mer än att observeras och presenteras hit och dit. Tror förvisso jag oftare gör rätt än fel men jag blir lite obekväm. Stressigt besvärad.

Men det blev bra. Tokbra. Jätteskoj. 03 på morgonen studsade vi medelålders förmågor omkring till discodängor. På mycket hög volym. Bästisar och bundis. Klackar i taket och vinspill på golvet. Hur kul som helst!

Var precis vad jag behövde. Gillar nog grannsamverkan i alla fall!
Det var t o m värt prislappen i form av en mycket sliten lekamen på söndagen.

Nu ska jag rusa runt och se vad ni haft för er för bus i helgen! Ses snart! *Knus, Klem, Kram*

Steget mellan dröm och verklighet kan ibland vara en smula chockartat..

2010-10-28T16:07:00.000+02:00

Snooze ringde till mig imorse. Flera gånger. Kastade irriterat ut en sömndrucken labb och lavetterade klockeländet. Fick tyst på oljudet. Märkligt tyst efter ett tag. Sträckte knakande på mig. Öppnade sakta ett öga. Sneglade. Glodde. Spärrade upp ögonen! På vid gavel!

15 minuter till arbetsdagens start!! *yyyyyl*. For upp som ett skållat jehu med skattmasen och helvetets alla hundar efter sig. Drog tightsen över huvudet och stoppade raskt ner benen i blusen. Minns att en kjol var inblandad i tumultet.

Sladdade in i badrummet och kastade en skopa kallvatten över sömnskrynkligt ansikte. Satte eltandborsten på maximal speed och försökte kladda på läppstiftet samtidigt. Puffade ett moln Dust-It Volympuder någonstans där jag anade att manen borde befinna sig och vevade runt med knogarna på skalpen samtidigt som jag plängde ner tassarna i närmsta tillgängliga skor.

Rask och vigt *nåja* språng upp på cykeln. Vevade som en vettvillig samtidigt som jag försökte äta en banan, fasonera frisyren men ett knippe hårspännen och peta i kontaktlinserna. 2,2 kilometer på 2,2 minuter. Cirka.

Stormade ner för trappan till lilla kontoret. *klapper, klapper, snubbel* Slungade mig mot kontorsstolen, landade med en duns och ylande: JAG ÄR HÄÄÄÄR NU! till chefen. -Jaha, sa han. Inte ett dugg imponerad av min hängivenhet att ta mig till jobbet i tid. -Men varför har du blusen bakfram?

- Pff! Det är en sådan modell, serru!, svarade jag. Och pep raskt iväg till espressobryggaren och tvingade fram en trippel. Tryckte i mig några nybakta kakor samtidigt som jag diskret krängde runt blusen. Anlade proffessionell kontorsmin och gjorde en ny, något mer behärskad, entré på kontoret. Pillade diskret bort lite bananklegg från kjolen. *Får man gå hem snart?*

Sååå.. Hur har er dag varit då?!

När det uppstår fnurror på tråden är det bättre att avlägsna fnurran än tråden..

2010-10-26T14:56:00.001+02:00

Känner mig lite mörbultad efter helgen. En helg som sedan länge varit inbokad. Setts fram emot. Längtats till. En helg vikt åt en mycket nära vän. Övernattning och besök på nöjesetablissemang där en annan mycket god vän spelade med sitt band stod på agendan. Här skulle tankas vänskapsenergi!

Blev kattskit! Konstig stämning. Osagda ord. Haltande steg. Svarta sorgliga moll-vibbar. Mörkaste Bergman. Känsla av att vara totalt betydelselös. Värdelös. I vägen. Avskyr verkligen en sådan stämning. Rodnar och blir kallsvettig. Klump i magen. Frustration. Känsla av att jag gjort något fel. Att jag av någon anledning råkat skita i det blå skåpet. Utan att fatta det!

Men innerst inne vet jag ju att det inte är så. Att det är smartast att fråga när man inte förstår varför en vän är taggig och berätta hur man känner själv. Att det är bättre att kärleksbomba bort ilska och frustration hos en annan människa än att ta det personligt och barnsligt knorra: Jaameenduuuråå! Men ledsen, det blev jag.

Hjärtevarm blev jag i alla fall av att se finaste A på scen! Skutta runt lite. Fladdra med gäddhänget. Dricka drinkar. Hänga med bandet. Skratta. Förfäras över att raggandet var så desperat uppenbart på haket.

För jag vill verkligen inte vara så där. Jag vill verkligen inte låta andras humör sänka mitt eget. Vill verkligen kunna se fram emot något utan att riskera att bli besviken. Vägrar rusta för eventuell strid och klä mig i kevlarväst och kravallhjälm när jag hellre har Lilla Svarta och klackaskor på mig. Klär mycket bättre i high heels än i kängor med stålhätta!

Så jag skakar av mig. Blåser på. Visslar en truddelutt. Gnolar en trall. Väljer att plocka russinen ur kakan. Äter nog upp hela kakan vid närmare eftertanke! Finns alltid fler. Jobbar ju för tusan på ett bageri!

Hoppas ni har en tokbra tisdag! *Kramen* :)

Som ordbrukare måste man tänka på bokstavsskötseln

2010-10-20T22:18:00.000+02:00

Sicken tur att det finns så många bra ord. För ibland hamnar man i situationer. Situationer där orden är instängda bakom hårt ihopknipna läppar. Snirpiga hönsrumpemunnar. Och skulle ett vanartigt ord slippa ut är det förmodligen brutalt. Elakt. För att man hellre är arg än ledsen. Coolare så, inbillar man sig. Fast det kan hända att man oförhappandes börjar grina som en bäbis av alla de där elaka instängda orden. Det är dumt!

För om man tänker lite mer men hjärtat. Och tänker på onödigheten i att vara motvalls, obstinat, stolt etc etc. Då kan det hända att munnen formar snälla ord. Oftast är det så. Förlåt, är ett exempel på ett utomordentligt bra ord. Sen kan man kramas. Och puffa varandra på armen lite kärleksfullt. Och skratta åt det hela.

Fast bäst är ju orden om de sjungs fram av ljuva stämmor! Njut!

Utmanad!

2010-10-19T19:37:00.000+02:00

Två härliga bloggerskor har skickat en utmaning till mig! Gafflan och J:son vill att jag svara på följande:

1.What is your favorite word?
Vackraste ordet: Sunnanvind. Mest använda: Mäh!

2. What is your least favorite word?
Omöjligt.

3. What turns you on creatively, spiritually or emotionally?
Litteratur, musik, natur (helst vatten) och vänskapsenergi.
4. What turns you off?
Ignoranta inskränkta egoistiska praktarslen. Och kappvändare.

5. What is your favorite curse word?
Sug min purjo! (eller.. det är den enda jag kan skriva utan att skämmas..)

6. What sound or noise do you love?
Vågskvalp mot båtskrov!

7. What sound or noise do you hate?
Glassbilens vedervärdiga truddeluttande!

8. What proffesion other than your own would you like to attempt?
Möbelsnickare. Med egen verkstad i uthuset där jag tillverkade replikor av 1700-talsmöbler! Himla trist att jag har noll talang för det bara..

9. What proffesion would you not like to do?
Tandläkare.

10.If Heaven exists,what would you like to hear God say, when you arrive at the pearly gate?
Äntligen! Nu blåser vi på, Märta!
eller ännu hellre:
Redan?! Nä, tillbaks med dig och lev loppan ett tag till du!

Skickar utmaningen vidare till: Den som är sugen!

Det är en tröst att hösten är så vacker

2010-10-18T12:52:00.000+02:00

Måndag. Igen. Men det känns bara bra. Har haft en riktigt skön helg. För första gången på länge har jag varit pigg. Och glad. Nästan lycklig. På ett sånt där vemodigt vis. Inte vemodig som i sorgsen. Utan vemodig som i en slags positiv sorg med stänk av hopp och tacksamhet. En sån där vemod som fick mig att klä mig i Odd Molly. Volangkjol med en rosa underkjol vars spets sticker fram litegrann. Och yllekofta. Mjuk och varm och grå.

Mindfulnessade på min väg till jobbet. Lyssnade på prasslet av löv, mest lönnlöv, under mina fossingar. Sniffade doften av frostnupna äpplen. Förundrades av färgprakten. Rönnbärens härliga röda färg. Den höga friska höstluften. Klarblå himmel. En luftkaravan fåglar formade ett högljutt V i allt det blå. Så vackert!

Klev i en hundbajs. Tappade lite av den harmoniska vemodiga känslan. Svor en harang. En lång. Mustig. Synnerligen barnförbjuden. Heck, vuxenförbjuden till och med! Krafsade ilsket av stöveln mot de färgsprakande löven. Nu såg dom minsann inte så vackra ut!

Men för att råda bot på den ofrivilligt störda sinnesron stoppade jag i hörlurarna. Höjde ljudet. Lyssnade på riktigt bra musik. Mumford & Sons. Bäst. Och snyggast.

Svisch! Klatsch! Aaaj! * självupptuktelse pågår*

2010-10-16T20:02:00.000+02:00

Tog en liten shoppingtur idag. Shopping och jag går ju inte riktigt ihop. Hystade åt mig ett knippe kläder och kvistade in i ett provrum. Håret blev elektriskt och stod åt alla håll. Alla kläder satt fel och konstigt. Den där jäkla bysten man har! Borde ha eget postnummer! Speglade mig hit och dit och blev mer och mer purken. Banta borde jag göra också!

Rafsade ihop de provade kläderna och gick ut i butiken med dem. Det är när jag hänger tillbaks en klänning som hjärtat fryser till is och börjar nynna vemodiga sånger. Jag vill örfila upp mig själv. På studs! Hårt! Häromdagen fick jag veta att en kvinna jag gått i parallellklass med gått bort i bröstcancer. 43 år gammal. Och här står jag och beklagar mig över några överdimensionerada balubas! Och några valkar! Skämdes som en hund!

Hur kan en människa, som verkligen borde veta bättre, stå och dissa sig själv framför en spegel i ett provrum! Hur kan en människa som arbetar stenhårt på att ständigt förbättra sig och växa som individ bli så erbarmligt sjåpig att jag låter mitt humör förpestas av något så banalt som en dust i ett provrum? Jeeeez! När ska man egentligen lära sig? Hur svårt kan det vara att banka in i skallen att yta och fasad i slutändan inte kommer att betyda ett skvatt..?

Så, var stolta över er själva - skavanker hit och dit till trots! Och ni kloka fina människor som har verkliga bekymmer att slåss med - tack för att ni inspirerar mig med er klokhet och insikt!

Kläm på era tuttar och ha en riktigt underbar lördagskväll!

Hopp om livet!

2010-10-10T23:21:00.000+02:00

Ibland kan man drabbas av lite livsleda. Typ när det mest spännande som hänt i veckan är att bedöma hur långt från en toa man kan befinna sig för att inte hamna i en mycket prekär situation! En annorlunda form av Rysk Roulette kan jag lova. Eller att ens dag gjordes när man fick en gratis reflexväst på Apoteket där man var och investerade i ytterligare en förpackning antidiarrépiller.. Beige, är ordet som ska in på vågrät fyra!

Men igår tinglade det minsann till av lite äventyrslusta. Må det bära eller brista! Restaurangbesök för att fira Pappsen och BigSis som nyss fyllt år stod på agendan. Eftersom familjen flugit och farit och varit sjuka till höger och vänster var det rena rama bragden att få till det. Men det gick! Och trevligt var det.

Hade tänkt åka hem och kasta mig på soffan efteråt men Syster&Svåger hade andra planer! Vi skulle minsann på Arenan och titta på Champions of Rock. Hade ingen aning om vad det var. Visade sig vara någon slags tribute till Queen. En rackarns bra tribute dessutom! En som gjorde en alldeles sprillig och glad i hela kroppen!

Så glad att man efter konserten slank in på Loungen och skvimpade i sig drinkar. Många drinkar. Det visade sig nämligen krylla av trevligt folk ute!

Så idag är jag lite spak. Helspak, om jag ska vara ärlig.. Men det var det värt! :)

Och så har jag en fundering.. Deep thoughts by Märta typ..
-Varför i hela friden luktar det så illa när man kissar efter att ha ätit sparris?! Eller är det bara jag?!

Hoppas ni alla haft en härlig helg!

Alive but not especially kicking..

2010-10-04T18:13:00.000+02:00

Såvida det inte är ett mötande godståg, eller gubevars ett X2000, anar jag ett visst ljust där i slutet av tunneln. Banne mig på tiden! Inte ett dugg skoj det där toanötandet. Inte heller kul att både maken och vårt ressällskap dukade under för den där skitbacillen från helvetetet. Kan dock medge att det gett upphov till några.. ehrm.. färgstarka och skrattanfallsframkallande diskussioner över messenger.

En annan festlig grej är att jag haft en skrälldus gastkramande mardrömmar! Kloka människor analyserar ju sina drömmar och eftersom jag gärna vill framstå som klok för att sanningen att jag egentligen är rätt korkad svider lite i mitt ego bjuder jag helt skamlöst er luttrade bloggläsare på den:

Dröm 1: The Planekrasch
Inte mindre än tre (3!) gånger har jag i drömmen störtat med plan. Eftersom jag i drömmen alltid har varit den som hört det där mysko skramlande ljudet eller sett den däringa bristfälliga ihopskruvningen av aeroplanet men ingen, inte en endast en, har trott mig (!) är min analys att jag minsann gör rätt i att fortsätta sitta på helspänn med vimlande ögon och öron som trumpeter när jag flyger.

Dock ska jag sluta med att profylaxandas och skvillra lite tårar utan följa min magkänsla och vråla: SLÄÄÄPP AV MÄÄÄJ! vid nästa flygtur. Ha!

(Och släpper de inte av mig och planet kraschar hoppas jag verkligen att de bjuder på en rejäl stänkare och inte de där äckliga gelébjörnarna de snålvargarna bjuppade på i drömmen!)

Dröm 2: The Chainsawmassacre
Ärligt talat vet jag inte riktigt hur man tolkar en dröm där ens egen make jagar en med motorsåg. Hallå liksom! Han veeet ju att jag skulle bli rikigt putt om han gjorde det i verkliga livet. Purken något så gröndjävligt. Sexstrejka och ha mig! Typ aldrig sluta påminna honom om fadäsen utan använda den som slagträ vad det än gällde och därigenom göra hans liv fullkomligt miserabelt!

Och att såga av mig högerarmen..*sucka* Förmodar att han ville vara pyttelite snäll där i sin vrede men glömde den lilla detaljen att det är han som är vänsterhänt och inte jag! Virrpanna! Måste verkligen ta ett allvarligt snack med honom!

Och tills dess får jag nog låsa in sågskrället och hålla ett mycket vaksamt öga på honom!

Nu ska jag dö ihjäl en liten sväng så tittar jag till er senare ikväll! *Kramen*

Babianröv!

2010-10-01T12:18:00.000+02:00

När man åker utrikes kan det lätt hända att man blir sugen på att frakta hem någon slags souvenir. Typ en T-shirt som det står I love Malta på. Eller en lustig solhatt. Eller kanske en festlig askkopp. Någon sådan där konstig onödig grej man inte riktigt vet var man ska göra av men ändå inte kan göra sig av med för den är så fylldl av minnen.

Vad man däremot högst ogärna vill ha med sig som souvenir är en ondsint magbacill! Men eftersom jag är lite wild and crazy och gillar att leva on the edge of danger *ljug* var det just en sådan jag fick med mig i bagaget. Ett minne som heter duga, kan jag meddela. Är slut som artist. Ett vrak. En spillra av mig sjäv. Min mission i livet är just nu att trampa upp ett spår mellan sängen och toaletten. Dagens höjdpunkter är att på darriga ben försöka ta mig en dusch. Skåla i Resorb. Försöka överrösta magens mullrande med Spotify.

Så jag ligger kvar här i min säng. Vältrar mig i självömkan. Lovar och svär att aldrig någonsin lämna kommunen. Och gör jag det packar jag med min egen steriliserade matsäck, tack!

Tittar till er när jag är en smula piggare! Saknar er! :)

Paradiset T o R

2010-09-27T23:52:00.000+02:00

Landat i soffan efter att ha tankat sol och värme på Malta. Så fantastiskt skönt att få några dagars verklighetsflykt. Strosa runt bland hus och hamnar. Sniffa hav. Att under mörka varma medelhavskvällar sitta på restaurang, dricka och äta gott, småprata, insupa atmosfär och glömma all tidsuppfattning.

Turistade inte så mycket utan P fick åka iväg själv på något krigsmuséum han ville se medan jag och vårt ressällskap låg kvar vid poolen på hotellets tak. P och jag brukar alltid försöka vara noga med att följa varandra och dela upplevelser men just den här gången ordinerade jag mig själv att vara lite lat.

Brukar tycka att en långweekend är lagom länge att vara borta men nog tusan önskar jag att vi stannat några dagar längre. Sol och värme är nyttigt för själen! Borde ordineras på recept!

Varm i hjärtat blev jag ändå när jag kom hem. Katten blev galet glad och höll på att hångla ihjäl oss och på köksbordet låg en lapp från kattvakten: "Välkommen hem till fattigdom och elände! Frukost finns i kylskåpet.". Hade utsett fina älskade vännen A med flickvän till kattvakter och fick som bonus en omtanke som värmde lika väl som Maltas sol!

Utsikt från hotellets tak där det fanns en pool, en bar och en massa vräkiga solstolar. Trivdes rätt bra där!

Fick äntligen se Medelhavet! Och känna doften av det. Farbrorn på bilden irrade omkring med ett nät men vi lyckades inte utreda vad han försökte fisk fastän vi smygkikade en lång stund. Carpe Diem, kanske? Vad vet man?

Varning för ras

2010-09-22T13:04:00.000+02:00

När det gäller det här hemmets administration är jag självutnämnd projektledare. Det är jag som chefar över att räkningar blir betalda, deklarationer gjorda, elavtal valda, telefonoperatörer prisjämförda, försäkringar tecknade, inköpslistor skrivna och så vidare i all oändlighet. Min man har en skön Det Fixar Sig-attityd som jag många gånger blir galet avundsjuk på. Och ibland blir jag purken. Skitsur! Klart det fixar sig när det är jag som måste göra det du glömt, vrålar martyren i mig.

Så ibland abdikerar jag. När jag fått lite mer än nog. Men sen ser jag honom sitta där med bankdosan eller nya elavtalet och se förvirrad ut och då säger jag: Strunt i det där! Jag fixar det! Och han svarar: Jahapp! Och lämnar glatt ifrån sig ansvaret. Så det är klart att jag får skylla mig själv!

Men nu sitter jag här och tittar ut genom otvättade fönsterrutor där innanfönstren skulle satts in för länge sedan. Svär över att ha snubblat på ett berg av tomglas som förvisso flyttades från städskrubben men av någon outgrundlig anledning hamnade på verandan och inte i uthuset. Ser att gräset borde klippas. Undrar om hotell är bokat tills på söndagsnatten då vi kommer hem? Och har vi ved så det räcker i vinter? Och inte har jag hunnit hälsa på pappa på sjukhuset heller! Packa borde jag visst göra. Och hur skakar man ur den där bisvärmen av siffror som susar runt i huvudet så här mitt i bokslutet på jobbet? Bäst att ringa chefen och delegera lite. Är ju borta i flera dagar! Får inte glömma att hämta in kattlådan. Bäst att storstäda om planet störtar och vi inte kommer hem!

Varför är det så lätt att curla andra och så infernaliskt svårt att göra det för sig själv? *trött*

Och på Malta regnar det visst och blåser storm.

Nu tänker jag lipa en skvätt. Snyta mig. Rota fram en chokladbit. Sluta tycka synd om mig. Och packa resväskan. Nästa gång vi hörs är jag betydligt gladare! Må bäst och Kram på er!

Vem vare som rösta?! Vem vare?!

2010-09-21T14:54:00.002+02:00

Hmm.. Kan inte påstå annat att det där valeriet tog lite andan ur mig. Voltaire kväkte ju någon gång i urminnes tider ur sig "Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem". Och det låter ju fint som snus om man ska driva en demokrati med yttrandefrihet och allt vad det bär med sig.

Men jag kan väl inte riktigt påstå att jag är så där 100% beredd att dö för just allas åsikter just nu. Har mer lust att sätta munkavle på och sätta i tuktskola. Uppfostringsanstalt för vilseledda och rädda individer. Fast då åker man nog in i kurran. Och det har jag då rakt inte tid med!

När jag läste valresultatet i min egen lilla kommun sprutade jag Loka Citron över hela bildskärmen! Inte över resultatet som var relativt väntat utan för det patetiskt låga valdeltagandet! Var fjärde person hade stannat kvar på sofflocket!

Men idag visade det sig genant nog att säckarna med förtidsröster hade blivit kvarglömda och oräknade (?!). 1000 röster i en kommun med ca 12 000 röstberättigade kan ju göra en viss skillnad. Typ. *sucka*

För övrigt hostar jag lungorna ur mig och matchar han den där tomterenen i rödnoshet. Generös som jag är har jag smittat stackars P också! Är väl inte mycket att orda om egentligen. Snuva går väl över förr eller senare.. En liten detalj och hake är att på torsdag ska vi åka på en härlig solfylld minisemester till Malta!
Håll tummarna för att vi är feberfria och någorlunda kuranta tills dess!

Ett litet blått paket med rosa snören

2010-09-17T15:48:00.001+02:00

Iklädd pyjamas med rejält gällivarehäng och med förkylningsrödblossande näsa samlade jag kraft att utföra dagens motionspass. 10 meter till postlådan och sedan hela långa vägen tillbaka. Öppnade locket och vevade runt med handen för att fånga upp det brevbäraren levererat. Spännade värre! Elräkning, vattenräkning, en fin lite pamflett från ett främlingsfientligt parti. Och så ett kuvert poststämplat på Åland!

Från Fru Venus, ni vet den där galna Åländskan med ett hjärta av guld, helt vriden humor och en mycket varm och fin själ.
"Tack för att du förgyller min vardag", stod det på ett kort.
Å ja ba: Meeen Duuuurååå!
Och så stod jag där med fuktiga ögon och en än mer täppt näsa.

Tack underbara du! En sådan otroligt gullig gest som värmde enormt. Idag gjorde du en medmänniska löjligt glad och om det börjar singla vita flagor runt hövve på dig idag, bli inte orolig, det är inte mjäll. Det är änglarna som sprinklar konfetti på dig. KRAM på dig, tokiga kvinna! :)

Bäverhojt

2010-09-16T22:16:00.001+02:00

När man är snuvig och febrig är det lätt att TV-soffan blir ens bästa vän. Och det kan sluta illa, märkte jag!Lyckades åsamka mig svårartat själsligt trauma genom att se något som hette Skånefruar och Tylösand. Mållös!

Beslöt mig för att läsa kvällstidningen på nätet istället. Ramlade in på en artikel i Aftonbladet som handlade om det ökade antalet kosmetiska intimkirurgiska ingrepp. Vi pratar alltså inte om hönor som sprängts till oigenkännlighet under förlossningar eller freak accidents utan rena skönhetsoperationer. För mig kommer det som en chock att det faktiskt finns kvinns som springer omkring och skäms över hur deras sköten ser ut!

Hur ofta ser man egentligen sitt eget underrede? Och under en livstid - hur många kommer egentligen att få tillfälle att studera det? Och om en endaste av dem som fick privilegiet att spana in det på närmare håll skulle uttala sig negativt.. Men hallåå, Rör Inte Min Kompis-faktor hög, eller!? För min åsikt är nog att man ska vara jäkligt stolt över sin bäver. Hur sned och vind den än må vara. Vare sig den har morrhår eller är flint.

Anyhoo, det här fick mig att tänka på en gång när jag var på en sådan där cellprovtagning. Där låg jag och stirrade i taket med benen spretandes och tänkte att gynekologen får väl rota runt där och göra det som göras skall. Det är då jag får mitt livs märkligaste komplimang.. "-Jag måste bara få säga det, vräkte tant gynekolog ur sig, men du har en riktigt fin livmodertapp! Rena rama läroboksexemplaret!"

Tack, tror jag. Ptjaa, skönheten sägs ju komma inifrån!

Sjukt vare här!

2010-09-15T19:51:00.001+02:00

*Nys, snörvel, host, fräs*

Har lyckats åka på en riktigt rejäl bonnaförkylning. Totalt olägligt och mycket enerverande. Har en förmåga att hantera snuva som en hel karl. Jag är just nu en riktigt gnällig, knarrig, rödnäst tant! Så ömklig att maken packade väskan och for till Bollnäs (av alla ställen!) i några dagar. In sickness and in health - pytt!

Samtidigt är jag lite perplex och har orosont i magen. Lilla pappa har varit kravlig. Blev inlagd akut för någon vecka sedan. Utskriven med okänd diagnos för vidare utredning inom tre månader.

Det är då det är bra att ha en syster som är sjuksköterska. Hon bokar telefontid med en läkare. Möts av beskedet att det tydligen visst finns en diagnos. Som dessutom behöver medicineras på stört!

När hon ilsken som ett bi räknar upp för läkaren vad han ska skriva ut för medikament och samtidigt ställer frågan varför ingenting gjorts möts hon av: "Verkligen konstigt. Hur kunde det bli så här då? Ojojoj. Hoppsan!"

Det är ju då man får lite funderingar. Om vad som kunde hänt om Sis inte varit enveten. Och vad som händer med människor som inte har en anhörig som lackar ur.. Usch!